Tacksamhet för livets minnen
- tillsammans delar vi saknaden
Allhelgona helgen.
Detta är en helg då vi
tänder ljus på våra gravar. Det är en tid då vi minns de vi älskar.
En tid av saknad och sorg, men också av glädje och tacksamhet.
Tacksamhet för den tid vi ändå fick och glädje för den kärlek vi fick dela.
En tid av längtan och hopp.
Längtan efter den personen som lämnat oss och hopp om den dag då vi får mötas igen.
Ett hopp om evigt liv, hos Gud.
”Jag minns”
Jag ser dig fortfarande.
Jag vet att du inte finns men jag ser dig fortfarande.
Jag ser hur du skrattar och ler, hur du lyssnar och nickar uppskattat när jag pratar med dig.
Hur du dansar och är yr av glädje.
Så sträcker jag ut handen
och jag vill dansa med, skratta med, le, vara nära, röra vid dig.
Jag sträcker ut handen, då försvinner du.
Verkligheten återvänder.
Så blir jag ensam igen.
Tiden går och så en dag ser jag dig igen och
hjärtat gläds.
Jag ser dig fortfarande,
jag minns.
Text och dikt: Anna-Karin Horner