Byggnads BESKRIVNING:
Krematorieanläggningen skulle förutom den tekniska avdelningen omfatta två begravningskapell, rymmande vardera 180 resp. 50 begravningsgäster och kistorna skulle efter jordfästningsaktens slut, kunna sänkas i analogi med sänkning vid vanlig jordbegravning.
Krematoriet, byggt 1955 av tegel med putsade väggar såväl ut- som invändigt i likhet med det gamla kapellet. De två kapellen är sammanbundna med varandra genom en låg byggnadslänga. Arkitekt Erik Lundgren tog speciellt hänsynstagande det gamla kapellet med sin förnäma, extrema form av en rektangulär byggnad med brant valmat tak icke skulle förtas. Därför fick det nya kapellet utformningen av en högre cirkelrund byggnad med ett flackt lutande tak belagt med kopparplåt. Yttertaket på förbindelselängan består av skiffer.
Golv och katafalker i båda kapellen är utförda av grå kalksten, liksom även golven i väntrum, urnutlämningsrum och visningsrum. I samtliga arbetslokaler och passager ligger det Höganäsklinker. För färgsättningen av anläggningen svarar konstnär Erik Arnberg, Falun.
Den sammanbindande låg byggnadslänga inrymmer på bottenvåningen en sakristia för vardera kapelle, väntrum för begravningsgäster, urnutlämningsrum, expeditionsrum för krematorieföreståndaren samt kranshall, samtidigt som den utgörande en transportled mellan kapellen.
I undre våningen finns alla de utrymmen som ett modernt krematoriums tekniska avdelning behöver för en kistas väg till urnutlämning och gravsättning, såsom de båda kisthissarna från kapellen, en transportkorridor, bisättningsrum, kylrum för kistor, visningsrum, smyckningsrum, införingsrum, incineratorrum och askbehandlingsrum. Därtill bl.a. elcentral, fläktrum, personalrum, omklädningsrum samt ett väntrum för chaufförer.
Den förste som blev eldbegången i krematoriet i Stora Tuna var f.d. gjutaren John Karlsson, Barkargärde den 31 okt.
.jpg?DoProcessing=&ci=0,0,1915,1277&w=800)