Lyssna

Pilgrims- och Uppståndelsekapellen

På Norra Griftegården i Kvarnsveden ligger i samma byggnad de två gravkapellen - Pilgrimskapellet och Uppståndelsekapellet.

Uppståndelsekapellet

Välkommen in till Uppståndelsekapellet.

Pilgrimskapellet

Välkommen in till Pilgrimskapellet.

HISTORIK hämtad från Ignis (tidskrift för eldbegängelsespörsmål) december 1955 samt
Norra Griftegården Historik från 1973.

 

Norra Griftegården

Norra Griftegården har en areal av drygt fyra och en halv hektar och invigdes 1924. Arkitekt för griftegården med tillhörande gravkapell, sedermera kallad Pilgrimskapellet är Sigurd Lewerentz.

Griftegårdens klockstapel av trä är från 1930 och dess klocka är bekostad genom donation av spelstyrare Axel Bernhard Andersson från Idkerberget.

Krematoriet från 1955 innehåller två kapell, det större Uppståndelsekapellet och det mindre  Pilgrimskapellet (det ombyggda gravkapellet från 1924).

KREMATORIUM - 33 år från idé till verklighet

Dalarna har en befolkning, som på en gång har ett djupt rotat sinne för traditioner och en klar blick för utvecklingens krav.

Redan i februari 1932 beslöt Svenska Eldbegängelseföreningen i Borlänge undersöka möjligheten att anlägga urnlundar på församlingens (omfattar Borlänge stad och Stora Tuna kommun) kyrkogårdar. Men först krävdes en saklig och intresseväckande upplysningsverksamhet beträffande eldbegängelsen (kremation) ”Så människor gives möjligheter att taga ställning till frågan, om de önskar jordbegravning eller eldbegängelse, då man över huvud taget icke kan välja mellan en sak, som man väl känner till, och en sak, som är helt okänd”.

Första urnlunden med plats för nittio urngravar, ritades av stadsarkitekt Erik Lundgren från Falun, kunde invigas tio år senare.

År 1934 anmodade kyrkorådet Eldbegängelseföreningen att preliminärt utreda kostnaderna för ett krematorium. Hösten 1939 fick så stadsarkitekt Erik Lundgren uppdraget att utarbeta skisser för det, med placering på en kulle vid den idylliskt slingrande ån, vid Stora Tuna kyrka.

1945 övergavs emellertid tanken på detta område och bestämdes i stället att krematoriet skulle uppföras på Norra begravningsplatsen i Kvarnsveden, såsom ett komplement till det befintliga begravningskapellet (ritat av arkitekt S. Lewerentz) och med betydligt ökade utrymmen. Så i april 1947 anslog Stora Tuna kyrkofullmäktige 525 000 kronor för ändamålet och tillsatte en byggnadskommitté bestående av byggmästare Anders Lindqvist, eldbegängelseföreningens ordförande Martin Rosengren samt kyrkorådsledamöterna Henrik Hagman, Einar Johansson och Johan Olsson. Det krävdes många uppvaktningar hos myndigheterna innan byggnadstillstånd slutligen erhölls av  Kungl. Maj:t  år 1953 och i början av 1954 sattes byggnadsarbetet i gång.

Efter sexton års utredningsarbete kunde så Stora Tuna krematorium (Sveriges trettiofjärde eldbegängelseanläggning) invigas av Biskop John Cullberg, assisterande kyrkoadjunkt Gunnar Park, komminister Oskar Nisses, komminister Sven Laurell, f.d. kontraktsprost Otto Bolling, kontraktsprost Axel Engdegård, Gustafs, kyrkoherde Erik Perers, komminister Fritz  Rudin och komminister Ivar Frisk.

Byggnads BESKRIVNING:

Krematorieanläggningen skulle förutom den tekniska avdelningen omfatta två begravningskapell, rymmande vardera 180 resp. 50 begravningsgäster och kistorna skulle efter jordfästningsaktens slut, kunna sänkas i analogi med sänkning vid vanlig jordbegravning.

Krematoriet, byggt 1955 av tegel med putsade väggar såväl ut- som invändigt i likhet med det gamla kapellet. De två kapellen är sammanbundna med varandra genom en låg byggnadslänga. Arkitekt Erik Lundgren tog speciellt hänsynstagande det gamla kapellet med sin förnäma, extrema form av en rektangulär byggnad med brant valmat tak icke skulle förtas. Därför fick det nya kapellet utformningen av en högre cirkelrund byggnad med ett flackt lutande tak belagt med kopparplåt. Yttertaket på förbindelselängan består av skiffer.

Golv och katafalker i båda kapellen är utförda av grå kalksten, liksom även golven i väntrum, urnutlämningsrum och visningsrum. I samtliga arbetslokaler och passager ligger det Höganäsklinker. För färgsättningen av anläggningen svarar konstnär Erik Arnberg, Falun.

Den sammanbindande låg byggnadslänga inrymmer på bottenvåningen en sakristia för vardera kapelle, väntrum för begravningsgäster, urnutlämningsrum, expeditionsrum för krematorieföreståndaren samt kranshall, samtidigt som den utgörande en transportled mellan kapellen.

I undre våningen finns alla de utrymmen som ett modernt krematoriums tekniska avdelning behöver för en kistas väg till urnutlämning och gravsättning, såsom de båda kisthissarna från kapellen, en transportkorridor, bisättningsrum, kylrum för kistor, visningsrum, smyckningsrum, införingsrum, incineratorrum och askbehandlingsrum. Därtill bl.a. elcentral, fläktrum, personalrum, omklädningsrum samt ett väntrum för chaufförer.

Den förste som blev eldbegången i krematoriet i Stora Tuna var f.d. gjutaren John Karlsson, Barkargärde den 31 okt. 

Konstverken

I KREMATORIET

Den konstnärliga utsmyckningen är diskret och på ett känsligt sätt samarbetar med arkitektur och den övriga inredningen till en harmonisk helhet.

Ovanför Uppståndelsekapellets huvudentréns koppardörrar reser sig Arvid Backlunds bronsskulptur "Livets gränd”.

Kapellen har fått en stilenlig interiörer och stora kostnader ha lagts ner på den konstnärliga utsmyckningen av anläggningen. 

 

URNUTSÄTTNINGSRUM och VISNINGSRUM

Urnutlämingsrummet får ett dämpat dagsljus genom ett mycket vackert rundfönster med blyinfattad glasmålning av Folke Heybroek. Den vackra kompositionen upptar ett Kristusmotiv i modernistisk stil i blått, olivgrönt och lila. Konstverket har skänkts av direktör och fru Sixten Wohlfahrt. Det bildar fond till det postament av kalksten, på vilket urnan vid avhämtning är placerad.

Till visningsrummet har fru Alice Lund levererat ett draperi, vävt i snärjteknik med gråvit botten och diskreta mönster i bl.a. guld och grålila. 

Biskop John Cullberg sa i sitt invigningstal den 30 oktober 1955: Både plats och klockorna talar om det eviga livet bortom döden; därför har också detta krematoriekapell fått namnet Uppståndelsekapellet, och det mindre kapellet skall kallas Pilgrimskapellet.

Pilgrimskapellet

Är den mindre ceremonisalen, från 1924 ombyggda gravkapellet som vid krematoriets invigning 1955 fick benämningen Pilgrimskapellet.

Korabsiden, väggen ovanför altaret i Pilgrimskapellet är smyckat av en väggbonad i IIV-teknik, komponerad av textilkonstnärinnan av Sofia Widén, varpå broderats en höstskog i stiliserat mönster med Oelenschlägerska psalmens ord ''Lär mig du skog att vissna glad".

Altarbordet av ek prydes med kors och ljusstakar av silver från Birger Haglund.

Interiör från Pilgrimskapellet

Pilgrimskapellet ritades av den kände arkitekten Sigurd Lewerentz och byggdes 1924.

Uppståndelsekapellet

Ovanför huvudentréns koppardörrar reser sig på murkrönet Arvid Backlunds bronsskulptur ”Livets genius” som höjer sina händer livsbejakande över dödens port. Det är en skulptur full av liv och hopp.

Inne i Uppståndelsekapellet (det större kapellet) kan man beundra den arkitektoniska utformningen med de höga fönstren, där Arvid Backlunds skulptur livar upp den strama arkitekturen utvändigt, så har Torolf Engströms altartavla i jugoslavisk ek samma effekt invändigt.

Vy mot det runda Uppståndelsekapellet på Norra griftegården.

Uppståndelsekapellet

Foto: K Hellström

ALTARRELIETEN tillsammans med altarbordet bildar en enhet, komponerad av skulptören Torolf Engström.

"Kommen ty nu är allt redo" är mottot för konstverket, och konstnären vill tydligen säga, att alla åldrar skall vara redo för det himmelska gästabudet.

Altar-reliefens oregelbundna form är en välgörande och nödvändig kontrast till rummets i övrigt strama och regelbundna linjer. Trots sin dominans är den lugn och harmonisk. Den är uppbyggd kring liknelsen om ”Det himmelska gästabudet”  (bibelordet: Kommen ty nu är allt redo.) Motivet har koncentrerats kring Kristusgestalten. Reliefens nedre partier vill symbolisera vår jordiska tillvaro - människorna vandrar mot sin levnads ände. Snett ovanför till höger en skördearbetare med sin lie. Han har sjunkit ner under den susande sommarbjörken trött av dagens möda. Till vänster en människa hjälper sin broder upp för den steniga vägen, upp mot ljuset. Ur denna jordiska vardagsvärld reser sig likt en vision templet. Höga, allvarliga valvbågar skjuter upp mot rymden. Kristusgestalten i mandorlan sträcker ut sina händer mot den sökande Människan.

Storleken på altar-reliefen är ca 2,5 x 4 m med en vikt av nära tusen kilo och är skuren i jugoslavisk ek av bildhuggaremästaren Fritz Johansson, Stockholm.

Interiör från Uppståndelsekapellet

Altarbordet är hugget i jämtländsk kalksten i en stil, som väl närmast får betecknas som rustik i lugna, rena linjer utan utsirningar, det väger tre ton. Även detta har komponerats av Torolf Engström.

 

Altaruppsättning
Altaret prydes av ett krucifix och sex ljusstakar i silver, komponerade och tillverkat av silversmeden Birger Haglund.

Krucifixet består av silver med brännförgylld utsmyckning (en numera sällsynt  förgyllningsmetod) och armarna sammanbindes av en krans med månstenar. Foten är liksom silverstakarnas av järn. Silvret är hämtat ur Falu gruva och järnet från en annan av Bergslaget gruvor. Gåva av Stora Kopparbergs Bergslags AB.

Korgolvet täckes av en flossamatta från textilkonstnärinnan fru Alice Lunds ateljé. Ett vackert arbete i ljusgrå botten med rikt mönster i olivgrönt, färger som står vackert mot altarutsmyckningen i övrigt.

Krematoriet och Uppståndelsekapellet byggdes 1955.

Postadress
Svenska kyrkan
781 81 Borlänge

Besöksadress
Murgatan 2
784 67 Borlänge

GPS koordinater till
Norra griftegården
60.5081,   15.3985