Torsångs kyrka är Dalarnas äldsta kyrka och har i stort sett fått bibehålla sitt ursprungliga utseende.
En naturlig mötesplats på den tiden var näset mellan Runns och Ösjöns utflöde i Dalälven och vattendragen var de viktiga kommunikationslederna. Båtledes var detta tempeltun tillgängligt från nästan alla håll. Mycket talar för att kyrkan haft en föregångare, troligen byggd i trä redan under 1200-talet.
Exteriör
Den nuvarande kyrkan byggdes någon gång vid 1300-talets första hälft. Kyrkan är uppförd av gråsten, medan gavlarna och takfrisernas övre partier, liksom valv, murpelare, fönster och portalomfattningar är gjorda av hårdbränt tegel (kanske inspirerade av motsvarande utsmyckningar på Västerås domkyrka).
Bland utvändiga utsmyckningar märks även den på vänstra gaveln stående mansfigur, som traditionen utpekat som "Tor" eftersom platsen troligen varit en offerplats just till asaguden Tor, men som snarast torde symbolisera S:t Olof på en av pilgrimsvägarna till Nidaros, vilken gick förbi Torsång. Samma väg förbi Torsång tog även Gustaf Vasa på sin vandring mot Sockholm.
Långhus och Tak
Det spånklädda sadeltaket var under 1600- och 1700-talet rödfärgat, men svartjärades under början av 1800-talet.Först 1908 förstärktes det och belades med skiffer. Kyrkan har även haft en takryttare med en tämligen hög spira vilken eldhärjades 1668. Då förstördes troligen även putsen på väggar och tak och eventuella kalkmålningar. Kvar finns dock två s.k. invigningskors - ett nära altaret och ett intill södra porten. Tornet återuppbyggdes 1674 med en spånklädd spira över en lökliknande glob, men även denna antändes av blixten och nertogs 1836. Sedan dess saknar kyrkan torn.
Ursprungligen har kyrkan troligen varit täkt av ett innertak i trä, innan långhusetstre praktfulla stjärnvalv och sakristians kryssvalv slogs omkring 1475. Över finnkuren välver sig ett s.k. gubbvalv, vars strålar bärs upp av dekorativa mansfigurer.
Fönster
År 1804-05 höggs de ursprungliga ganska låga fönstren upp till nuvarande höjd och form med blyinfattade rutor. På Nordiska museet finns sedan 1882 tre av de medeltida delvis glasmålade fönstren bevarade. De skildrar Marias kröning, Jesu födelse och det tredje är försett med en dekorativ rosettformad ornamentering.
Vid 1912-års inre restaurering tillkom bl.a. korfönstrets vackra glasmålning efter en kartong av Filip Månsson - med korset i centrum, omgivet av kyrkan, klockstapeln, älven och skogen samt kristna symboler. Dess snidade omfattning av trä härrör dock liksom altaret från 1795.
Inre inventarier
Det har funnits tre läktare i kyrkan, däribland en gapskulle (för bl.a. gosskören) som var inredd ovanpå sakristian, där man också tror att kyrkans första orgel (redan 1623) var placerad. Gapskullen sattes igen år 1875 och en ny orgel tillkom 1879. Det är fortfarande denna orgels fasad vi ser, även om en ny tillkom 1931 och omdisponerades 1965.
Vid kyrkans senaste genomgripande renovering 1972, lades isolering ovanpå valven och golvet omlades och isolerades. De slutna bänkarna kortades då även av för att ge bättre plats i mittgången. En del bänkar plockades bort, varvid predikstolen kom bättre till sin rätt och ett mindre utrymme längst bak i kyrkan erhölls.
Predikstol och dopfunt
Predikstolen är från 1624 i snidat och målat trä. Likaså finns det i kyrkan en altarprydnad från samma tid, som har formen av ett altarskåp men är av målad väv i enkla träramar. Nuförtiden hänger den på finnkurens östvägg.
Dopfuntens fot är av gotländsk kalksten från tidigt 1200-tal. Ovanpå den är en svarvad trädel från 1715 och i denna en mässingsskål från 1920-talet. På så sätt omfattar dopfunten kyrkans hela ålder.
I kyrkan finns även en Kristusbild av trä från 1400-talet. Den fästes 1912 på omålat träkors och är nu placerad ovanför öppningen till finnkuren.
Klockstapeln
Bredvid kyrkan står den spånlagda och tjärstrukna klockstapeln, påminnande om två knäppta händer, som torde vara Dalarnas äldsta (fanns redan 1576) och som 1624 kröntes med en spira.
Storklockan är av okänt ursprung men omgöts första gången 1658.
Lillklockan är från 1611. Båda klockorna fick sin nuvarande form av Isaac Rockman från Falun 1744 och de bär båda inskriptioner:
Storklockan från Lukas:
"Ähra ware Gud i högden
och frid på iordene
menniskiomen en god wilie."
och på lillklockan kommer texten från Psaltaren:
"Icke os Herre,
icke os utan thino namne gif ärone
för thina nåde och sanning skull."