En tidig morgon och en tur i klorofyllen och jag kände hur mungiporna drogs upp när jag klev ut i lövsprickningen och i fåglarnas vårkonsert. Livet vänder tillbaka, tänkte jag, precis det som är Påskens budskap, livet vänder tillbaka.
Det som händer i naturen, händer också i mig. När jag låter mig utmanas av de erfarenheter som kommer till mig i livet, både genom sorg och glädje och nya lärdomar, kan jag växa som människa.
Men det som händer i världen kan ibland få mig att tappa modet och min tro, på både Gud och på mig själv, kan kännas som ett torrt russin... Uppgivenheten skrattar hest runt hörnet... om jag tillåter det!
Några rader ur psalm 718 har följt med mig under påskhelgen. En sång och en bön om hoppet:
"Solen själv den mörknade. Med konturen av ett kors som den sista minnesbilden för vår syn trodde vi att allt var slut. Men Anden rörde vid vår jord. Sjöng att "påskens sol ska ge er kraft och mod".
Våga vara den du är. Våga utmanas och tro att du är utrustad med oanade möjligheter, just för att du behövs! Du är aldrig ensam!
Gunbritt Käck, präst