Att vi har ont om tid är ett hjärnspöke

Stressen håller många av oss i ett fast grepp. Det är ju så mycket du ska hinna. På jobbet. I hemmet. Med barnen. För att inte tala om alla roliga, självutvecklande saker som lockar. Och så snurrar du runt där mellan hämtningar, lämningar, tvätt, digitala möten och pastakastruller som kokar över för att mejl skulle besvaras samtidigt. Att torka upp pastavattnet har du egentligen inte tid med heller, för snart börjar yin-yogan du så väl behöver för att varva ner. Barnen måste bara få i sig mat först. Hjälp! Varför känns det som att tiden aldrig räcker till? Tänk om du bara hade mer tid!

Du har tid, menar fysikprofessorn, författaren och tidsgurun Bodil Jönsson.

– Att vi har ont om tid är ett hjärnspöke, en föreställning, som vi måste vända på, säger hon.
Hon förstår att det kan låta provocerande, men förklarar sig snart.

Det är nu 24 år sedan Bodil kom ut med sin bok ”Tio tankar om tid”, som lästs av 650 000 svenskar. Sedan dess har hon kommit med en rad böcker, där den senaste heter ”Guldkorn”, och lärt oss om begrepp som ställtid (tid att ställa om mellan saker) och att se upp för tidstjuvar. Hennes kloka tankar till trots har den upplevda stressen i samhället bara ökat. Idag kan den närmast betecknas som ett normaltillstånd, framför allt bland unga och kvinnor. Den senaste folkhälsoenkäten visade att nästan fyra av tio unga kvinnor (16–29 år) känner sig stressade. Men Bodil vill att vi stannar upp en stund, och försöker syna tidsbristen.

– Det där med att jaga tid, förutom när man håller på att missa tåget, är urbota dumt. Men det förvränger dessvärre många människors liv och förhindrar mycket av deras lycka. Vill man hänga upp sig på tidens gång gäller det att fokusera på hur den bara kommer till dig. Hela tiden. Den är faktiskt det mest generösa jag vet. Diktatoriskt generös till och med, för man kan ju inte hindra den från att komma.

Och det här spelar roll, för din känsla av tidsbrist påverkar hälsan. Den kan yttra sig som panik, det vill säga fasans fasa. Men även den kroniska känslan av tidsbrist sliter.

– Kopplingen mellan upplevd tid och hälsa är mycket stark. Upplever man att man inte har tid är det ju som att man heller inte har tid att leva. Jag tänker ofta på Gadamers hälsodefinition, ”Hälsa är att i glädje vara upptagen med sina livsuppgifter”, vilket ju är totalt omöjligt om man är stressad.

Bodil ber oss därför ha lite perspektiv på känslan ont om tid, och ger oss ett tankeexempel: Anta att du träffade en av dina förmödrar, Una som levde på tidigt 1800-tal, och ska berätta för henne att du har ont om tid. Då står du alltså framför en Una vars samtida i genomsnitt levde i 35 år. Idag får de allra flesta uppleva sin 70-årsdag. Det vill säga jämfört med Una-tiden får människor idag två liv. Hon arbetade och arbetade, med uppgifter som idag till stor del utförs av teknik. Bara att tvätta innebar att hon behövde släpa iväg all tvätt några kilometer, ligga och tvätta vid sjön en dag, för att sedan släpa hem den igen. Du behöver bara trycka på en knapp på maskinen så gör den jobbet.

­– Kort sagt, att vi inte förstår bättre, utan snurrar runt i detta hjärnspöke, beror på att vi har förblindats av tidsandan. Själv tycker jag att det genant. Vi har det så väldigt bra, men ändå inte eftersom vi har fastnat i ett tankemönster.

Så vad är det då i tidsandan som gör att vi upplever oss ha så ont om tid?

­– Människan har ett antal defekter. En är vår omättliga ha-galenskap. Den gjorde ingen skada så länge som vi var jägare och samlare, vi kan bara bära omkring på en viss mängd. Men sedan vi blev bofasta har vi kunnat explodera i ”jag vill ha mera, mycket mera.”

Ha-galenskapen omfattade först bara det materiella, men sedan internet och smartphone kom finns nästan allt, även kunskap och nöjen, på en knapplängds avstånd.

– Man kan bli rent matt av allt man skulle ha kunnat göra om man bara ”hann”, om det bara inte var för tiden…

Men det ligger också i tidsandan att man ska vara jäktad och stressad, för alla andra verkar ju vara det.

– Det är banne mig inte lätt att vika av från mönstret. Det är däremot lätt att fastna i tron att det är så det ska vara.

Själv förstod Bodil i 30-årsåldern, när hon var mitt i karriären och hade tre små barn, att hon behövde ett annat sätt att förhålla sig till tid. En äldre kvinna talade om för henne att tiden är en existerande ström som inte låter sig påverkas ett dugg av hur du lever ditt liv. Den låter sig heller inte tänjas, det är dig själv du tänjer när du lyckas ”hinna allt.” Hon insåg att vardagsstressen hade satt klorna i henne, och bestämde sig därför för en två månaders timeout.

– Då hittade jag min inre Bodil som tar över i mig vid kris. Hon var herre på täppan i dessa två månader. Jag var inte sjukskriven, men försökte göra det mesta (utom att vara mamma) på rutin, och ägnade mig istället åt att ändra min inre känsla av att tiden sprang ifrån mig.

Vad gör du idag när stressen griper tag i dig? 

– Akut försöker jag ta mig ut så mycket som möjligt och lite till, och sätter mig sedan i bastun. Stressen kommer igen förstås efter någon timme, men inte lika starkt. Långvarigt har jag som sagt min inre Bodil som styrande skyddsängel. Så helt immun mot stress är jag inte, men nästan.

Vad kan vi andra göra för att omvärdera tiden och därmed minska stressen? 

– Den egentliga tiden, klocktiden, låter sig inte omdefinieras. Sekunden är låst med tio siffrors noggrannhet. Får du för dig att du vill omdefiniera tiden är du nära en sanning, men bara nära. För det du egentligen vill göra är att omvärdera livet.

Bodil Jönssons fem tankar om tid som kan sänka din stress
Källa: Böckerna ”Gott om tid” och ”Guldkorn"

1. Sluta skylla på tiden
   Den är inte knapp, du har gott om den! Det går inte att ändra tidens gång, men man blir lugnare av att byta förhållningssätt till den. Se den som något som kommer istället för något som försvinner. Den synvändan går inte över en natt, utan kräver övning.
2. Syna din självbild
   Du liksom andra sprider idealbilder av dig själv och ditt liv. Men din bild av hur ditt liv borde vara kan kännas stressande, för den är svår att hinna med att leva upp till.
3. Kör stressavvänjning
   Du har lärt dig och din kropp att det ofta är bråttom. Som när du ska iväg på morgonen eller bara måste kolla mejlen. Du bär alltså runt på en påfrestande förväntansstress. Försök att syna detta, och påminn dig själv om att ”i detta nu är jag inte stressad”. Vi kan även hjälpa varandra, genom att bli antistress-inspiratörer.
4. Gör upp med tidstjuvarna
   Tidstjuvar kan vara människor som i onödan förhindrar det du vill göra. Det kan också vara energi-ätare som drar mer än de tillför. På jobbet kan det vara möten som inte tillför något meningsfullt i förhållande till den tid de tar, eller onödigt omständliga arbetsrutiner. Du kan själv producera tidstjuvar, exempelvis genom dåligt underhåll, som sedan kräver mer tid när du måste göra om allt från grunden. Gör upp med tidstjuvarna. Ofta oskadliggörs de så snart du pekat ut dem, ”titta en tidstjuv!”, men ibland får du jobba på utrotningen.
5. Unna dig mellanrum
   Det tar tid att ställa om, även vad gäller inre omställningar av tankar och känslor. Därför behöver vi unna oss ställtid, mellanrum. Som stunden i hissen eller när du sitter på tåget och uppkopplingen är så dålig att du inte nås av återkommande meddelanden. När du varken pressar dig själv eller pressas av någon annan kan livets väsentligheter bryta igenom hjärnmyllret.