Under första halvan av 1900-talet växte traditionen att tända ljus på gravarna fram. Till slut fann man det för gott att införa dagen igen 1953, men nu under namnet alla helgons dag. Den firas den första lördagen i november och i dag finns det nog ingen kyrkogård som inte lyses upp av ljuslyktor när mörkret faller denna kväll. Denna tradition lär ha förts till Sverige av italienska arbetare på Gustavsbergs porslinsfabrik utanför Stockholm.
Men allhelgonadagen har inte bara en kyrklig tradition. I gammal folktro var allhelgonadagen vinterns första dag, och det fanns många föreställningar om vad som skulle vara gjort tills den inföll. Redan på gamla runstavar betecknas dagen med en upp- och nedvänd båt som antyder att det nu var slut på årets fiske och dags att ta upp båten. Oktober har länge varit en slaktmånad och den första november skulle all slakt vara avklarad. Som vid alla brytpunkter ansågs det också vara en bra tid för att ta tydor om den kommande vintern.
Hösten är lång och mörk och det finns få fester och helger att se fram emot. I dag är alla helgons dag ett välkommet avbrott i vardagen för många, då man passar på att träffa sina nära och kära i samband med höstlovet. Kanske börjar man med en promenad på kyrkogården för att tända ett ljus på någons grav och för att se det ljusskådespel som kommer av tusentals lyktor i den kompakta höstskymningen.
Verbum
