Brålandas kyrkas historia går tillbaka till början av 1200-talet. Då byggdes socknens första kyrkobyggnad, en stavkyrka av resta kluvna stockar. Brålandas äldsta kända stenkyrka hade ett rektangulärt långhus med lågt och smalt kor. Den förföll under 1500-talet och brann 1583 men befolkningen byggde upp den igen till samma utseende. 1689 byggdes kyrkan om. Då revs koret och långhuset byggdes ut åt öster. Vid nästa stora reparation, 1746, byttes spåntaket ut mot tegel och innertaket blev plant. Detta tillika med predikstol och läktarbröstning "stofferades" av den då på Dal verksamme kyrkmålaren Hans Georg Schüffner. Takmålningarna försvann vid nästa ombyggnad på 1870-talet, då långhuset fick det platta innertaket utbytt mot valv. Långhuset förlängdes och fick en tresidig avslutning. Den gamla altartavlan och predikstolen blev även utbytta och ett senmedeltida vapenhus av sten på långhusets sydsida togs bort. Kyrkan fick då i stort sett sitt nuvarande utseende med större fönster upptagna. Apostlabilderna på läktarbröstningen vändes in mot läktaren men vändes ut igen vid renoveringen 1926. Då tillkom sakristian och kyrkan var föremål för en genomgripande renovering.
Altartavlan är målad av konstnären S. Lundberg. Det nedre större fältet har det centralt kristna motivet, Jesu lidande och död på korset. Det övre mindre fältet har ett mera ovanligt motiv som skildrar gravläggningen. Ramen kring altartavlan är ett arbete av bildhuggaren Axel Andersson, Göteborg. De i trä skurna figurerna företäller två centralgestalter ur Gamla Testamentet, nämligen Moses med lagens tavlor och Aron med staven i hand, samt två gestalter från Nya testamentet, nämligen Petrus med nyckeln och Paulus med svärdet som attribut.
Dopfunten är av täljsten från 1200-talet och kyrkans äldsta inventarie. Dopskål och dopvattenkärl av tenn har nyanskaffats 1977. Tillverkare är konstmeden Ljung, Lund.
Träskulpturen på väggen ovanför dopfunten donerades till kyrkan 1957. Den är gjord av konstnären Gösta Sillén, son till församlingens dåvarande kyrkoherde. Altaret är från 1926.
I den rödmålade klockstapeln hänger två klockor. Äldst av dem är lillklockan från 1500- eller 1600-talet. Storklockan är gjuten av K. G. Bergholtz i Stockholm 1922.
Stigstenen som finns inmurad i sockeln vid koret är en intressant detalj i kyrkan exteriör. Den vittnar om att kyrkan från början varit en så kallad "ridkyrka", då denna sten gagnades vid av- och påstigning.
