Gestads kyrka

Den tillhörde en speciell grupp av sju medeltida kyrkor i Dalsland vilka var uppförda i tegel. Kyrkan blev i slutet av 1700-talet för liten för den ökande befolkningen och ansågs även vara i dåligt skick. Nuvarande stenkyrka uppfördes därför 1795-99 under ledning av byggmästare Lars Westman. Som ritning användes ett förslag som murarmästare Sven Hertz, Karlstad, upprättat för en utbyggnad av den gamla kyrkan och som delvis reviderats av överintendentämbetet. Vid uppförandet användes delar av den gamla kyrkans tegel till bland annat dörr- och fönsteromfattningar.
Kyrkans exteriör är intakt, med undantag av de stora välvda fönsteröppningarna från 1876. Karaktäristiskt för kyrkan är det kraftiga tornet och dess flacka tak samt den höga sakristian.
Ovanlig är också den trappa som från tornets sydsida leder direkt upp
i tornet. Ovanför tornporten finns en tavla med texten ”Gestads kyrka,
genom kontr prost E M Florelii försorg, ryttmästare A Aminoffs nit och 

Kyrkan har genomgått flera renoveringar.1875 byttes jordgolvet under träbänkarna och stenhällarna i gångarna ut mot trä. 1914 flyttades predikstolen, som tidigare varit placerad bakom och ovanför altaret, till sin nuvarande plats och försågs med ljudtak.1930 fick kyrkan den interiör och färg den nu har. 1977 gjordes nästa genomgående restaurering ut- som invändigt.

Gestads kyrka har endast en kyrkklocka, känd för sin djupa och rena malmton. Den är försedd med följande allvarsstämda inskription:

"Hör, Gud ännu sin nåd dit bjuder,.
Se, templets portar öppna sig.
Kanske härnäst, då klockan ljuder,
upplåtes gravens port för dig,
Du går ej mer i Herrens hus
Ditt rum bereds i jordens grus:" 

Kyrkogården
Gravkors i järn från första hälften av 1800-talet har renoverats och satt under en tid på kyrkogården norr om kyrkan men förvaras nu inomhus.
Lägg också märke till bildgravstenen i den södra sakristiemuren.
Bårhuset vid kyrkogårdens nordöstra hörn uppfördes 1957. 

Bland de dalsländska dopfuntarna anses Gestadfunten vara särskilt magnifik. Den tillverkades på 1200-talet i Västergötland och cuppan pryds upptill av palmetter i en bandslinga som bildar hjärtformiga ornament i låg relief. Cuppan är nedtill halvsfärisk, upptill cylindrisk och försedd med uttömningshål. Foten är fyrkantig och avsmalnande uppåt och har hålkäl och vulst. Dopfatet av driven mässing visar en framställning av bebådelsen och är ett Nürnbergsarbete från 1400-talets slut, det enda medeltida dopfatet i stiftet. Det skänktes av general Roos 1775.