Sjöbostugan var en ryggåsstuga från 1700-talet, byggd i trä. Stugan hörde sedan långt tillbaka till Kulltorps prästgård och förvaltades senare av en stiftelse i Kulltorps församling. Den innehöll kammare, kök och storstuga och tjänade sommartid som mötesplats för barn- och ungdomsverksamheten och som plats för friluftsgudstjänster i Kulltorps församling.
Stugan ödelades i en brand under 1990-talet och idag finns torpargrunden kvar på platsen samt ett redskapsskjul. Tomten ägs och sköts fortfarande av Kulltorps församling, Bredaryds pastorat.
Här följer ett utdrag ur Kulltorpsboken II, utgiven av Kulltorps hembygdsförening 1975, om hur torpet kan ha fungerat vid sekelskiftet år 1900.
Texten innehåller även en tillbakablick på 1800-talet. Texten är skriven av Adolf Mogling:
”Från Hultet har vi nära till torpet Sjöbo, som ligger inom Albo bys skifteslag, men tillhör Prästgården. Torpet är urgammalt. Det ligger på ett näs mellan Björsbosjön och Lagårdsjön, vid en bäck, som tömmer den första sjöns vatten i den andra. I den bäcken hade prästgården förr i tiden sin mjölkvarn. Hur det kom sig att prästgården – under katolsk tid – blev ägare till Sjöbo vet vi inte säkert, men ”ho-vet” om det inte var en avlathistoria. I Sjöbo behöver vi inte stå på en tom plan och berätta. Där träffar vi Johan Carlsson, född i Sjöbo 1839 och hans hustru Johanna, som är född 1840 i Albo Skattegård. Sex barn har blivit födda i deras äktenskap. Vid vårt besök år 1900 är alla barnen utflyttade.
Sjöbo är ett vackert torpställe och torparefolket klarar sig galant. Johan har till och med industri – han har stickhyvel i bäcken. Tidigare har han haft ett tråddrag där. Som extraknäck fiskar han i de båda sjöarna. Ungefär så är det år 1900 på Sjöbo, men vi må slänga ett öga bakåt i tiden och ta fram lite av vad som har här sen vi sist – år 1800 – hade Sjöbo på tapeten. Då var det torparen Sven Persson, född 1737 och hans hustru Anna, född 1740, som residerade där. Av deras fem barns var vid det tillfället, två ännu hemma på torpet. Det var dottern Lena och sonen Per. Sven och Annas äldsta dotter, som var gift, bodde också på Sjöbo. Hennes make var avskedade soldaten Per Frisk, född 1764. Sven och Annas dotter Lena lämnade torpet 1802. Sonen Per var skriven, som torpare i Sjöbo till 1812. Då flyttade han till Törestorp. Anna blev död 1815 och Sven 1820. En inneboende: Extra rotesoldaten Trumf, var skriven på Sjöbo, men flyttade därifrån 1815. Per Frisk och Catrina var däremot ännu kvar. De levde och hade hälsan.
När Sven var död kom nytt torparefolk till Sjöbo. Det var Carl Andersson, född i Perstorp 1811. Hans hustru Stina var född i Gatestugan 1806. Carl och Stina hade tre söner: Lorentz, Johan och Sven.
Hurdan byggnationen var på Sjöbo under åren mellan 1820 och 1840 vet vi inte. Tydligen måtte där ha funnits något mer att bo i än själva torpstugan. Ty, utom Carl och Stina och deras barn, bodde Frisk och Catrina där. Vidare bodde där tre fattighjon. Det var: Avskedade soldaten Johannes Kula, född 1754, änkemannen Joseph Nilsson, född 1758, samt pigan Brita Petersdotter, född 1752. Alla dessa tre betecknas fattighjon. Av allt att döma ”vinddrivna” åldringar, som saknade husly. Joseph Nilsson dog 1834. Samma år dog Johannes Kula och pigan Brita blev död 1841. Även Per Frisk och Catrina försvann ur längderna. Catrina dog 1840 och Per 1841. Sen var det bara torparen Carl, hans hustru Stina och deras tre pojkar, som befolkade Sjöbo. Även den familjen decimerades. Lorentz, född 1838, flyttade bort 1857. Torparen Carl blev död 1877. Johan, född 1839, gifte sig med Johanna och övertog torpet. Hos son och sonhustru bodde Stina kvar, så länge hon levde. Sven, den yngste av Johans bröder, flyttade till Perstorp. Där träffar vi honom så småningom.
Därmed är vi åter där vi började berätta om Sjöbo. År 1900 var - som förut nämnt – barnen spridda. Ende sonen och en av döttrarna hamnade utsocknes. De övriga, fem flickorna blev gifta i hemsocknen. Om vad som skulle hända på Sjöbo efter år 1900 kan vi säga:
Johan Carlsson blir död 1915 och hustrun Johanna 1917. Då är det nytt torparefolk på Sjöbo. Det är Johans och Johannas dotter och måg. Det är Johan August Lind, född i Mossatorpet 1868 och hans hustru Matilda, född 1879. De har sex barn. Lind är f.d grenadjär och han har tjänat som kyrkväktare. Barnen blir vuxna och lämnar Sjöbo. Johan August Lind blir död 1945. Matilda flyttar till en dotter och måg i kyrkbyn. Ingen blir sedan skriven, som boende på Sjöbo. Pastoratet, som äger torpet, utarrenderar åkerjorden. Boningshuset överlåtes till en kyrklig stiftelse, som med bibehållande av torpstugans exteriör, inrättar byggnaden för församlingens aktiviteter.”