När vi så kommer ut…..det är nästan lite frostigt i luften, solen har ännu inte kommit över trädtopparna bakom Rubins hus på andra sidan ån. Taket är vitt på Rubins hus och då vet jag att det varit frost under natten, utan att behöva konsultera termometern.
Ån flyter stilla eftersom det ännu inte börjat blåsa. De enda vågor som går över vattenytan är de små krusningar som änderna orsakar då de simmar fram och tillbaka, till synes helt utan riktning och mening. Men vad vet jag, det kanske är noggrant bestämda rutter av klara skäl som gör att de simmar hit och dit. Att söka mat är väl det viktigaste för en and den här årstiden, tänker jag och går vidare.
Det är ovanligt tyst ute. Oftast stör jag mig på alla ”mänskliga” ljud. Då menar jag sådana ljud som vi med vår fantastiska förmåga att uppfinna saker för vår bekvämlighets skull. Det kallas oftast utveckling och ses med glädje. Och så ska väl våra framsteg ses. Annars hade vi ju varit som stenåldersmänniskorna fortfarande, på gott och ont.
Ibland undrar jag om människorna var lyckligare då. De brydde sig inte om ifall det var krig någonstans i den värld som de inte ens kände till. De föddes, levde och dog, och jag tror det var med stora umbäranden, men de visste vad som hände, det var naturliga orsaker som styrde deras liv, som tog deras nära och kära ifrån dem. Sorgen var säkert lika svårt då som nu. Men allt var närmare, naturligare.
Är det Evas fel alltihop? Äpplen som är så goda! Inte konstigt att hon ville ha ett och dessutom bjuda Adam.
Så är det än idag!
Till exempel de förbjudna drogerna! De är ack så lockande för ungdomar, det finns till och med de som hävdar att släppte vi narkotikan fri skulle ingen vilja ha den för då förlorade den sin förbjudna status. Och, när någon börjat med droger, så vill hen gärna att bästa vännerna också ska få smaka och känna ”njutningen”.
Och de ”mänskliga” ljuden, vad menar jag med dem? Jo, bilar som brummar, lastbilar som dånar, motorsågar som vrålar. Det är sådana ljud som kan slita sönder en vacker morgon. Men inte den jag här försöker beskriva. Och, det måste jag påpeka, för att förhindra missförstånd, jag har svårt att tänka mig en värld utan våra tekniska framsteg. Jag vet inte hur det skulle vara att överleva.
Nu har jag kommit långt ifrån min decembermorgon. Och så är det ofta när jag går den väl kända vägen med min hund runt, vad jag tror att Brobyborna kallar, Bandydammen. Tankarna vinglar hit och dit, jag vet aldrig hur det slutar. Denna fantastiskt ljuvliga morgon som jag började med att beskriva, gav mig en skön upplevelse när jag kom fram till nämnda damm. Minusgraderna under natten hade gett dammen en tunn yta av is. Natten hade inte varit helt vindstilla så isen bildade underbara mönster. Ljuset reflekterades i iskristallerna och det var obeskrivligt skönt att gå där. När solen kommit över skogskanten var dess strålar svagt orangea. Skråningen ner från Kristianstadsvägen skimrade i guld och på grund av vattnets nattliga oro så bildade isen i strandkanten en strimma av silver runt dammen.
Sådana naturupplevelser finns att njuta av, alldeles gratis, precis utanför husknuten. Åtminstone om man bor i Broby, i närheten av ån.
Det är ju väl att också december har något gott, utöver julen, att bjuda på. För, vi som gillar att vara med i Alpha-gemenskapen, tycker nog att december är en ganska lång och kanske lite ensam månad.
Men håll ut vänner! I slutet av januari och början av februari börjar de olika Alpha kurserna igen.
Med önskan om en God Jul och ett Gott Nytt År
Berit Wickenberg