Organisation - Kyrkoråd

Kyrkorådet är styrelsen i församlingen. Kyrkorådet och dess ledamöter utses av kyrkostämman. I stämman har alla medlemmar i församlingen rösträtt. Senaste kyrkostämman ägde rum i mars 2023 och protokollet från kyrkostämman finns att läsa här.

 Enligt kyrkoordningen skall kyrkorådet:

..."ha omsorg om församlingslivet och har gemensamt med kyrkoherden ansvar för att församlingens grundläggande uppgift blir genomförd."

..."uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på församlingens eller pastoratets ekonomiska ställning."

"...bereda ärenden som ska handläggas av kyrkofullmäktige."

"...ha hand om den ekonomiska förvaltningen och förvalta församlingens och pastoratets egendom.

En hälsning från kyrkorådets ordförande. Därför engagerar jag mig - vill du?

Jag är en man i mina bästa år, gift med Charlotte och pappa till Alexandra och Isabel. Jag är också husse till dvärgschnauzern Kira, tjänsteman i kommissionen och en aktiv medlem i Svenska kyrkan här i Bryssel.

Ursprungligen ganska ljumt kristen men med åren har min tro ökat i styrka. Jag har egentligen ingen bakgrund i Svenska kyrkan förutom det vanliga - dop, bröllop, begravningar. Jag såg kyrkan som något som fanns där för mig när jag eller de mina behövde den. Att kyrkan skulle behöva mig fanns inte i min föreställningsvärld.

Nu är jag inne på mitt tredje år som ordförande i kyrkorådet. Att arbeta för församlingen tillsammans med våra medlemmar, anställda, volontärer och alla andra som jag träffar i min roll som kyrkorådsordförande, är en stor glädje.

Här i Bryssel är kyrkan en plats där våra barn sjöng i kör, spelade teater och hade väldigt roligt med sina vänner. Det är en plats där svenska traditioner bevaras och där mötet med en serie enastående präster varit mycket givande. Utan frivilliga insatser skulle denna plats som vi tycker så mycket om försvinna. Och det vill jag inte. Det är därför jag engagerar mig i Svenska kyrkan i Bryssel.

En hälsning från kyrkorådet. Därför engagerar jag mig - vill du?

Jag heter Jonas Jonsson och bor i Bryssel sedan 1999, arbetade först för UD på Sveriges EU-representation och sedan 2004 är jag EU-tjänsteman.

Jag är gift med Jeroen. Vi har två barn, en dotter och en son, och sedan de kom till världen har jag engagerat mig i den svenska gemenskapen i Bryssel: scouterna, kören, kyrkan. Jag är aktiv i kyrkorådet sedan några år.

Jag har ett arv jag vill ge vidare men med åren utomlands har den svenska identiteten också blivit allt viktigare för mig. Som tonåring såg jag ingen framtid för mig själv. Men jag fick bönesvar: ”Du är älskad (precis som du är)!” I den försäkran har jag fått leva sedan dess. Ändå fortsätter tron att vara ett sökande.

Gudstjänsten är en sådan plats, där livets djupaste frågor ställs och mitt eget liv får brytas mot evangeliet. Jag önskar att fler skulle våga ta steget över kyrktröskeln. Kom och se! (Joh 1:39)

Vår församling för en existentiell kamp. Med krympande anslag från Sverige och ökande självförsörjningskrav måste vi få fler medlemmar, gåvor och frivilliginsatser för att kunna säkra den levande och glädjefyllda kyrka som vi har. Kärnan är vår tro, men kyrkan är också kulturbärare, mötesplats, café, krishanterare... Även om endast någon del av detta är viktig för dig, vet att ditt personliga bidrag är helt avgörande för framtiden.

Jonas Jonsson

En hälsning från kyrkorådet. Därför engagerar jag mig - vill du? 

Jag heter Lovisa Lilliehöök de Schaetzen, är gift med en belgare och vi har två tonåringar och en nioåring. Efter några turer fram och tillbaka kom jag till Bryssel igen ”bara tillfälligt” 2006 och blev sen kvar som så många andra här i Bryssel. Jag jobbar på Europeiska kommissionen.

Jag hade turen att flytta till Montgomery ungefär samtidigt som kyrkan flyttade in till Merode och började därför direkt med alla härliga barnaktiviteter när jag fick mitt första barn. Som nyinflyttad, nybliven mamma blev kyrkan oerhört viktig för mig och helt klart mitt andra hem!

Hela familjen har engagerat sig i alla möjliga av kyrkans aktiviteter såsom babysång, dop, barnkören, alla-kan-sjungakören, konfirmation och frivilligarbete och jag är även kyrkvärd ibland. Jag minns med glädje alla fina familjegudstjänster och kanske särskilt musikalen Luthers ungar 2017 där mina äldsta spelade två av ungarna, liksom alla fina nationaldagsfiranden, alla bullar jag bakat, hur trevligt det är att jobba på julbasaren hela familjen tillsammans (vår kyrkas viktigaste fundraising-event!), och så förstås konfirmationen nu i våras som var så fin!
 
Eftersom vi inte längre har en ambassad i Belgien eller någon annan naturlig mötesplats, så tror jag att kyrkan blivit extra viktig för oss Brysselsvenskar, både i nöd och lust. Det senaste talande exemplet på detta var i samband med terrordådet mot svenska fotbollssupportrar i oktober 2023 när många svenskar sökte sig till kyrkan, och även Sveriges statsminister kom dit och träffade vår dåvarande församlingspräst, kyrkorådet och några snabbt inkallade representanter för Brysselsvenskar...
 
Kyrkan har gett mig så mycket glädje och trygghet under åren, och mitt engagemang grundar sig i viljan att ge tillbaka något till kyrkan.

Jag är sedan några år med i Kyrkorådet, med särskilt ansvar för medlemsrekryteringen och församlingsambassadörerna. Till min glädje har vi ökat antalet medlemmar med nästan 20 % per år de senaste tre åren, och i våras sprängde vi 500-vallen i medlemsantal! Varmt tack till alla som insett vikten av att bli medlem! Få församlingar i Sverige eller utlandet kan visa på en liknande utveckling. Det är ett tydligt bevis på att många svenskar i Belgien bryr sig om sin kyrka, och att den behövs!
 
Lovisa Lilliehöök de Schaetzen
 

Hälsning från kyrkorådet. Därför engagerar jag mig - vill du?

Jag heter Lena Coppens-Zell, är född i Stockholm och bodde under tonåren i Malmö. 1972 gifte jag mig med en belgare,Yves, som jag träffade i Madrid.Vi bodde en kort tid i Bryssel, samtidigt som jag var baserad i Köpenhamn som flygvärdinna på SAS.

På grund av min mans arbete flyttade vi till Madrid och senare till Aix en Provence och Paris. Vi har 4 söner som är döpta i katolska kyrkan och under många år undervisade jag i cathécism och gick mycket i katolska kyrkan.

Men när vi kom till Paris började jag gå i Svenska kyrkan igen, hjälpte till med bland annat julbasaren och fick många vänner där. Det var lite som att komma hem igen.

När Yves och jag flyttade tillbaka till Bryssel 2011, var det naturligt att komma hit till
Svenska kyrkan. Jag har gått i kyrkan allt sedan jag konfirmerades och finner glädje och gemenskap här. När min man gick bort för snart två år sedan, fann jag tröst och styrka genom bönen. Jag blev tillfrågad om att bli kyrkvärd och senare att sitta i kyrkorådet, och tvekade först. Men jag fann att jag ville ge tillbaka lite av allt jag har fått, så nu är jag med i kyrkorådet sedan ett år. 

Lena Coppens-Zell