Lövångers kyrka är i huvudsak byggd av gråsten, med tegel i omfattningar och valv. Ursprungligen var kyrkan något mindre och bestod då endast av de två främre valven som invändigt höll ett mått av 30 alnar, ett mått som enligt Andra Moseboken användes när man byggde tabernaklet. Ursprungligen var ingången till kyrkan placerad på södra sidan, men när kyrkan byggdes ut med ett tredje valv under 1600-talet flyttades ingången till sin nuvarande plats. Det som idag kallas för Lillkyrkan är med all säkerhet det ursprungliga vapenhuset. Under 1600-talet ersattes även den ursprungliga sakristian i trä av en större i tegel.
I mitten av1700-talet rappades kyrkan utvändigt och i samband med en restaurering 1842-43 kalkströks kyrkan för första gången och fick då sin nuvarande vita färg. Restaureringen var följden av en visitation 1828 då kyrkan dömdes ut. Befolkningen hade ökat och kyrkan hade blivit för liten. Antingen skulle den befintliga kyrkan byggas ut eller så skulle en helt ny församlingskyrka sättas upp. På grund av församlingens fattigdom och år av missväxt blev det inget av planerna. I samband med restaureringen byggdes istället ytterligare en läktare och bänkar placerades i vapenhuset.
Sitt nuvarande utseende fick kyrkorummet i samband med en omfattande renovering 1909-1910. Ovanpå sakristian byggdes en läktare och för att ge plats för den flyttades predikstolen från norra till södra väggen. Samtidigt revs orgelläktaren på södra långsidan och orgeln flyttades till sin nuvarande plats på läktaren ovanför ingången.
Sitt nuvarande utseende fick kyrkorummet i samband med en omfattande renovering 1909-1910. Ovanpå sakristian byggdes en läktare och för att ge plats för den flyttades predikstolen från norra till södra väggen. Samtidigt revs orgelläktaren på södra långsidan och orgeln flyttades till sin nuvarande plats på läktaren ovanför ingången.
