Gamla kyrkogården
Den äldsta och ursprungliga delen av Folkärna kyrkogård är det område som finns på södra sidan snett framför kyrkan. Eftersom familjesammanhållningen förr var stark användes i stor utsträckning familjegravar. Därför gick det inte åt så stora ytor. Fortfarande finns många kulturhistoriskt värdefulla gravar kvar, flera med anor från 1700-talet.
Kyrkogårdsdelen på kyrkans södra långsida invigdes 1855, två år efter den nuvarande kyrkans invigning. Allt eftersom folkmängden i socknen fortsatte att öka i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet blev behovet av fler gravplatser stort. Man tvingades att försöka övervinna den gamla motviljan att bli begravd på norra sidan om kyrkan, som enligt folklig tradition varit avsedd för i huvudsak brottslingar och självmördare.
Området norr om kyrkan togs i allmänt bruk för gravsättningar 1905. Redan efter tio år var det redan dags att tänka på ytterligare utvidgning. Planeringen av Mellankyrkogården började.
Mellankyrkogården
Mellankyrkogården bakom kyrkan invigdes 1919, men eftersom behovet av gravplatser var fortsatt stort hade gravsättningar skett redan tidigare. Ett stort dike avgränsade på den tiden gamla och mellankyrkogården och för att ta sig till den nya byggdes en träbro.
Vid tiden för Mellankyrkogårdens tillkomst fanns dessutom tankar på att bygga ett bårhus. Detta planerades ligga i nedre delen vid den nuvarande öppningen i granhäcken.
På mellankyrkogårdens norra sida finns ett kvarter med ett större antal vita träkors. Det är det s k "varvet". Här var gravarna gratis och tillkom under en tid då många människor hade ekonomiskt svårt att köpa familjegravar. På "varvet" ställdes kistorna ganska tätt intill varandra i en på förhand grävd långgrav.
På mellankyrkogården finns också skalden Erik Axel Karlfeldts (1864-1931) minnesvård. Den restes 1931 av Svenska Akademien.
Nya kyrkogården
Nya kyrkogården kallas den del som ligger närmast nedanför granhäcken. Den första delen stod klar 1950. Det var en tid då kremationer började bli allt vanligare och därför är det särskilt många urngravar inplanerade.
År 1960 byggdes ett krematorium in i Avesta gravkapell, men det fanns också krafter som verkade för att det skulle ha byggts på norra sidan av Veddarsbo backe ett par kilometer från Folkärna kyrka. Idag är även krematoriet i Avesta stängt och kistorna körs för kremation till Västanfors krematorium i Fagersta, som invigdes 1936.
Strandkyrkogården
Strandkyrkogården kallas den del som invigdes 1968. Platsen där stenbordet finns var ursprungligen reserverad för ett gravkapell. Från stenbordet brukar man utgå vid de urnnedsättningar som sker på kyrkogårdens nedre delar.
Det stora stålkorset på stranden är tillverkat av AB Avesta Jernverk och skänktes 1978 av bergsingenjör Axel Ax:son Johnson (1910-1988).
Askgravplatsen
Askgravplatsen på nordöstra delen av Strandkyrkogården invigdes 2003 och har därefter utökats i omgångar. Den senaste delen invigdes 2019. Askgravplatsen är ett mellanting av minneslund och vanlig urngrav. Den upplåts med gravrätt på 25 år och kan därefter förlängas. I varje grav finns plats för två askor. Varje grav markeras med en namnplatta av brons, som kyrkogårdspersonalen tillhandahåller och monterar. Namnplattan bekostas av gravrättsinnehavaren.
Anhöriga har möjlighet att närvara när askan nedsätts. Besökare får enbart smycka askgravplatsen med snittblommor och ljuslykta vid respektive grav. I övrigt sköts planteringar och gemensamma ytor av kyrkogårdens personal.
Minneslunden
Minneslunden invigdes 1986 och finns längst ner i nordöstra hörnet av Strandkyrkogården. Här sker alla gravsättningar genom att kyrkogårdspersonalen utan de anhörigas närvaro gräver ner askan på olika platser kring det stora stenblocket i minneslundens mitt. Askan sprids alltså inte för vinden ovan mark.
I minneslunden är ingen gravsättning markerad, utan alla vilar anonymt utan namnskylt. Lösa blommor och ljus kan placeras på gemensam, avsedd plats.