Rölanda kyrka

Den vitputsade kyrkan, med bevarade medeltida delar, är belägen i sluttningen av en höjdplatå nära Örekilsälvens dalgång i kanten av ett böljande odlingslandskap.

Vid kyrkan finns ett mindre sockencentrum med en intressant prästgård. Prästgården har troligen funnits på nuvarande plats som kyrkoherdeboställe sedan 1670. Karakteristiskt för kyrkogården är att alla gravar är vända mot öster.

Kyrkan anses vara uppförd på 1200-talet och har en liknande byggnadshistoria som flera dalsländska medeltida stenkyrkor med tillbyggnad av ett tresidigt kor under 1600- och 1700-talen. Speciellt för kyrkan i Rölanda är dock det resliga västtornet i funktionalistisk stil, uppfört 1937 och välbevarat i originalutformning.

Väsentliga delar av kyrkorummets inredning förnyades under 1930-och 40-talen då ny bänkinredning, predikstol, läktarbröstning och orgel tillkom. Kyrkorummet har en ljus och rymlig karaktär och med återkommande marmoreringar i grå kulörer.

Av kyrkans äldre inredning märks en medeltida dopfunt och en altaruppsats i provinsiell barockstil, av bildhuggaren Nils Falk 1730. Predikstolen är från 1936 och ritad av arkitekt Tor Engloo från Stockholm, som också ritat tornet.

Läktaren i väster bärs upp av fjorton grått marmorerade kolonner med skurna mörkgröna och förgyllda kapitäl. Läktaren byggdes delvis om 1936 då bröstningen fick sin nuvarande utformning med porträttmålningar. Dessa föreställer olika personer ur svenska kyrkans historia, J O Wallin, Jesper Svedberg, Olaus Petri , F M Fransén, och J A Eklund.