Älska din nästa som dig själv. Det är raka motsatsen till Kains försvarande ”Ska jag ta hand om min bror?”. Det förra är mycket svårt medan det senare är mycket mänskligt. Det gör det desto mer angeläget att sträva efter att lyfta blickarna och se att hela skapelsen hänger ihop och förstå att det som skadar mig, det skadar även mina medmänniskor världen över. Likaså är det som gör mig gott och bidrar till att jag kan utvecklas till en hel människa något som påverkar andra på samma goda sätt.
Svenska kyrkans internationella engagemang står inte i något motsatsförhållande till att se och värna människorna i vår absoluta närhet. Vi väljer inte mellan människor utifrån någon form av värderingssyn av typen nära-långt borta, gammal-ung, frisk-sjuk, snäll-elak, medlem i kyrkan-icke medlem, kristen-ej kristen. Det är behoven som är avgörande och inte frågan ”vem ska vi hjälpa?”. Det handlar helt enkelt om att se människan.
Att bry sig om främlingar är inget som tar något från oss här och nu - alla kan vi bli illa hanterade eller hamna i krissituationer som vi inte kan styra över. Vi är alla främlingar för någon och kan komma att bli den där som är ”en annan” för dem som vill dra gränser mellan människor och anser att främlingen inte förtjänar hjälp, förståelse och respekt.
