Nu efteråt är det glasklart att det var en alldeles fantastisk föreställning som framfördes.
En dansande och sjungande ensemble, en orkester och en kör med sin dirigent, ett antal solister, koreografer och repetitörer, dekortillverkare, sminkare, tekniker och alla andra som fungerade runtomkring med det praktiska både före och under föreställningarna. Alla gjorde tillsammans rockoperan med sådan inlevelse och kraft att publiken kände rysningar och rördes till tårar.
Många i Lycksele och runtomkring vill tacka Musikskolan, Estetiska programmet, Vuxenskolan, Sensus och Studiefrämjandet för vad de fick vara med om.
Men vad händer sedan?
Den bibliska historien i Jesus Christ Superstar är till stora delar svart och olycklig och rockoperan är en slags modern Johannespassion inför långfredagen. När Jesus i sista scenen bärs ut på människors armar följer tystnad och mörker och publiken lämnas i en känsla av sorg och medkännande skuld.
Men en och en halv vecka efter föreställningen kommer påsken i våra kyrkor och bär med sig fortsättningen på historien om Jesu lidande och död och det som händer sedan.
Där kan vi få uppleva ljuset i uppståndelsen och känna hoppet strömma mot oss.