Vi börjar med att försöka orientera oss var vi är! Tack för bidragen med sträckorna och till ACT. Under veckan tar vi oss då genom Skaraborg upp till Kållandsö-via Lurö i Vänern och upp till Karlstad. Jag lägger här in kartan över den kommande tänkta sträckningen i Värmland.
Hur långt har vi då kommit, jo 25 mil. 14,5 mil i Skaraborg och 9 mil mellan Ekenäs och Karlstad ger oss att vi kommit till Karlstad eller om vi så vill Klarälvens mynning. Älvens namn anses betyda älven med det klara vattnet. Det är också längs klarälven som den gamla pilgrimsleden till Nidaros går. Vattnet som transportmedel var under medeltiden överlägset och anses för 500 år sedan vara den mest trafikerade leden i landet. Så även var pilgrimsleden längs älven, det var därför man byggde kyrkorna med en dagsmarsch mellan, ca 2 mil. Kyrkorna var förutom ett Guds hus också ett härbärge för resande. Så småningom bildades byar/samhällen runt kyrkorna. I takt med att pilgrimstanken ökat har nu dessa leder återöppnats och alltfler vandrar nu de upptrampade stigarna.
Allmänt.Värmland befolkades sent och det var länge långt mellan husen. Värmland tillsammans med Bohuslän och Dalsland har varit gränstrakter och har under historien kommit i kläm mellan Norge/Danmark och Sverige. Kulturellt har landskapet kännt samhörighet med Västergötaland, därifrån också kristnandet kom och länge tillhörde Skara stift. Det man annars tänker på med Värmand är den storslagna naturen och dess musikskatt. Här avslutar vi nu Karlstadsbesöket med en sång ur den svenska visskatten: ”Ack Värmeland, du sköna”. Den kallas också Värmlandsvisan. Framförd med delar av personalen i Skärstad-Ölmstad. Till nästa vecka satsar vi på fler steg och att vi når fram över norska gränsen. Ha det gott nu framför datorn och med att samla fler steg.