Det fordras generella kunskaper om hur arbetsmiljön påverkar arbetstagarnas hälsa. Emellertid räcker det inte med övergripande kunskaper, varje arbetsplats har särskilda organisatoriska och sociala förutsättningar som kunskaperna behöver omfatta och anpassas till. Kunskaper behövs för att tidigt upptäcka och parera samarbetsproblem och andra källor till kränkande särbehandling.
När det förkommer kränkande särbehandling krävs det kunskaper för att hantera det. Framför allt gäller att först kunna identifiera tecken som indikerar att det förekommer, sedan behövs det kunskap att bedöma vilka åtgärder som är lämpliga att vidta.
Det är bra och effektivt att även skyddsombuden har kunskaper om hur man förebygger kränkande särbehandling. Skyddsombuden har ofta insyn i verksamheten utifrån ett annat perspektiv än cheferna. Därför kan det vara praktiskt att erbjuda både chefer och skyddsombud samma sorts kunskaper, exempelvis genom att ordna gemensamma möten och utbildningsinsatser. Det är naturligtvis bra om så många som möjligt i verksamheten har kunskaper om dessa frågor och är införstådda med vad som gäller. Om kunskapen inte finns i organisationen kan en extern resurs som företagshälsovården eller annan med tillräcklig kompetens anlitas.
Tecken på kränkande särbehandling hos enskilda arbetstagare
- Ökade svårigheter till samarbete i form av motvilja, irritabilitet eller stark likgiltighet.
- Medvetet brytande av regler eller överdrivet hållande på regler, försämrade prestationer.
- Hög stressnivå, låg stresstolerans med överreaktioner, ibland traumatisk krisupplevelse.
- Fysisk ohälsa, missbruksproblem eller psykiska reaktioner t ex sömnsvårigheter, försämrad självkänsla, ångest, ”grubblerier”, depression, eller maniskhet, ibland stark aggression och svår trötthet.
- Oförmåga att se framåt eller orimliga krav på upprättelse.
- Självmordstankar eller våld mot egen person.
Om inte kränkningarna omgående upphör riskerar symptomen att bli permanenta och kan kräva långvarig medicinsk och psykologisk experthjälp.
Tecken hos arbetsgrupper
- Minskad effektivitet och produktivitet
- Upplösande av rådande regler eller fastlåsning av regler.
- Ökande kritik mot arbetsgivaren, bristande förtroende, allmän känsla av osäkerhet.
- Ökande samarbetsproblem, t ex oförståelse för andra arbetssätt, undandragande från gruppen eller arbetsuppgifter, försök till maktövertagande eller starka klickbildningar.
- Hög sjukfrånvaro, missbruksproblematik, personalomsättning, ökat antal ledighetsansökningar.
- Låg tolerans mot påfrestningar samt allmänna symtom på vantrivsel.
- Mindre problem kan förstoras upp.Fortsatt sökande efter nya syndabockar.
Arbetsgruppens förmåga att medverka till att lösa interna problem kan påverkas av hur konflikten uppmärksammas och behandlas av arbetsgivaren. Om inga åtgärder vidtas ökar risksituationen med tiden.