Jenny Lind föddes 6 oktober 1820 i de fattiga Klarakvarteren i Stockholm. Sina första fyra år bodde hon som fosterbarn hos Karl Ferndals familj. Han var organist och sockenskrivare i Eds socken som då hörde till Sollentuna pastorat. De bodde i Klockargården alldeles intill Eds kyrka.
I Jennys levnadsteckning beskrivs det hur Jenny kände en dragning till allt som rörde ett lantligt liv. Den folkliga musiken, dess rytm och sånger, dess enkelhet, tjusning och patos – allt var hennes. Hon njöt även av vida vyer, vilda blommor och skogsfåglarnas sånger, med vilka hon hade en förtrolig bekantskap. Sveriges egen näktergal.
Vi formas mycket av våra tidiga år och Jennys annars utmanande tillvaro gjorde kanske dessa hennes första år vid Klockargården till ett andrum och gav den trygghet som också lade grunden till hennes karaktär. Något som fick fäste djupt i det lilla barnets själ, då hon tultade ut och in i organistens hem och stundom också fick höra orgeln från läktaren när han spelade. Kanske var det även här hon grundlade sin känsla för musik och sin barnatro?
Jennys talang märktes tidigt
När Jenny återvände till familjehemmet var det hennes mormor som av en
händelse uppmärksammade hennes musikalitet. I staden kunde hon genom fönstret dagligen höra militärmusik och en dag smög hon sig in till familje-
pianot och spelade på gehör en fanfar som hon hört. När hennes mormor upptäckte henne där utbrast hon förvånad ”Barn, var det du?”. Mormodern återberättade historien för Jennys mor och tillade ”Märk mina ord, det där
barnet skall blifva dig till hjälp.”
Jenny har senare i brev beskrivit sina barnaår med orden: ”Jag sjöng vart steg, vart språng som mina barnafötter tog”. Ett föremål för hennes ständiga sång var katten ”med det blå bandet om halsen” som hon var mycket förtjust i. Samma katt som hon satt och sjöng för i fönstret som vätte åt den livliga gata som gick upp till Jakobs kyrka och där en husjungfru till en premiärdansös vid Kungliga Operan råkade höra henne. Resten är, som det brukar sägas, historia.
Jennys talang för sång och musik tog henne till världscener och dåtida metropoler. Samtidigt verkar det som att hon i själ och hjärta trivdes bäst på landet utan alltför mycket människor kring sig, där Gud för henne tycktes vara närmare och där hon i avskildhet kunde ägna tid och plats åt egna tankar. I år är det 200 år sedan hon föddes.
Klockargården en mötesplats
Än idag erbjuder Klockargården och dess trädgård en trygg och varm plats av det slag som Jenny Lind fick uppleva under sina första barnaår. Eds församling har under många år erbjudit mötesplats för föräldralediga med barn. Flera småttingar har kravlat, lekt och lärt känna världen i församlingens verksamheter och lokaler, medan föräldrarna samtidigt träffar andra vuxna. Om Jenny Lind hade kunnat besöka oss igen idag och se alla barnen som deltar i församlingens olika verksamheter, då skulle hon säkert le och minnas med glädje sina egna första år vid Eds kyrka.