Riksantikvarieämbetets runexpert Magnus Källström startar ofta sina runstensguidningar för studenter just i denna stiglucka. Ofta tänker man inte på att det är en kopia. När han frågar studenterna vilken sorts sten som runorna är ristade i brukar de ana att något är lurt.
År 1687 skänkte kung Karl XI runstenen vid Eds kyrka till kung av England. I Oxford införlivades runstenen med de stora samlingar av fornsaker och klassisk skulptur, som just under 1600-talets sista årtionden genom donationer tillfördes universitetet. Stenen står nu uppställd i hallen på bottenvåningen på Ashmolean Museum i Oxford.
Den nuvarande runsten som sitter inmurad i stigluckan är alltså en kopia av originalet. Det är inte ovanligt att runstenar har påträffats i väggar till de äldsta stenkyrkorna eller kyrkogårdsmurar. Det finns flera teorier kring varför de placerats där. En av dem är att senare släktingar fört förfäders minnesstenar till kyrkan. En annan är att man, då ett par hundra år förflutit, trodde att runorna härstammade från hednisk tid och ville införliva dem med kyrkobyggnaden.
Eds socken har en av Upplands mest spektakulära runskrifter i en annan runsten, eller snarare ett block med två ristningar. Det är den så kallade Kyrkstenen som du hittar längs Kyrkstigen vid Edssjöns strand. Därför samlas ofta runstensintresserade just här.
Begära tillbaka runstenen
För inte så länge sedan väcktes frågan i församlingens kyrkoråd om inte originalstenen som står i foajen i Ashmolean museum i Oxford skulle begäras tillbaka. Efter samtal med runexperten Magnus Källström övertygade han kyrkorådet att historien om hur stenen från Eds kyrka exporterades för att visas upp under hundratals år för engelsmän är så spännande och kul att kunna fortsätta berätta. Dessutom finns det många runstenar i Uppland men bara en uppländsk sten som har lämnats till Engelska kungen som gåva. Det kanske inte är sista gången frågan kommer upp, men till vidare får vi hålla tillgodo med kopian av stenen i stigluckan.