Stilla veckan, eftertankens tid. En vecka fylld av dramatiska och smärtsamma händelser för Jesus. Kontrasternas tid.
Skärtorsdagen, en stund av gemenskap där Jesus delar allt med sina vänner. Det blir den sista måltiden tillsammans men också början på något nytt, den första nattvarden. En gåva till hela mänskligheten. Skärtorsdagen är även svekets tid. Judas överlämnar Jesus till fienden, sviker Jesus för pengar. Lärjungarna flyr och Petrus, klippan, han förnekar sin mästare.
Långfredagen, den yttersta smärtans dag. Dagen då mänsklighetens ondska krossar Guds hjärta.
Påskafton var för alla som följt Jesus och trott på hans glädjebudskap en dag av sorg och förtvivlan. Vi vet att korset och döden på korset inte är slutet. Men för Jesus, för de som stod vid korset var det slutet.
Jesus togs ned från korset och lades i en grav, men graven kunde inte stänga in honom. Jesus sprängde dödens gränser. Det finns ingen plats som vi kan gå till och säga: Det här är Jesu grav. Jesus uppstod från de döda och finns ibland oss och i oss.
Vi lever alla i korsets skugga. I meningen att vi alla ska en gång dö och att de flesta av oss upplever en egen långfredag i våra liv. Men också i meningen att i oss är Jesus uppstånden. Vi är Jesu händer och fötter på jorden. Genom korset visar Jesus oss vägen.
Långfredagen och påskdagen.
Några dagar och ett helt liv. En resa från död till liv, från mörker till ljus, från sorg till glädje, från hopplöshet till hopp.
En historisk händelse och ett mönster för livet. Vi rymmer inte från det svåra, vi lever i påskens budskap, att döden inte har sista ordet utan att livet segrar.
I den mörkaste förtvivlan tar vi emot uppståndelsens budskap. Det finns en framtid. Vi är inte ensamma.
Här i Norden sammanfaller påsken med våren. Själva naturen förkunnar budskapet från död till liv. I det budskapet får vi leva i tiden efter påsk. Vi får njuta av solen och grönskan som vittnar om livets seger över döden, godhetens seger över ondskan och vi får lita på att den uppståndne Jesus går med oss i livet, går med oss i stunder av sorg och förtvivlan och i stunder av glädje och lycka.
Vi får stämma in i Psalm 517
Världen som nu föds på nytt pånyttföder glädjen.
Här på jorden vandrar nu den uppståndne Herren.
Öst och väst och syd och nord,
eld och vatten, luft och jord sjunger påskens psalmer.
Hör hur fågelropen höjs! Hav och strand sig gläder.
Se hur mark och träd tar på sina sommarkläder.
Genom tjäle, köld och död tränger solens eld och glöd.
Det är påsk på jorden.
Ur ett outtömligt djup skaparkraften flödar.
Liv ger liv och skörd ger sådd, sådden nya skördar.
Döden fråntogs all sin makt.
Kristi kropp i graven lagd uppstår och förvandlas.
Vi i honom återfår allt som gick förlorat.
Paradiset nu för oss öppnar sina portar.
Inget svärd! Från död till liv kallas vi att leva i
alla somrars sommar.
/Selma Haraldsdóttir, präst