PALMSÖNDAGEN predikan av Pär Stenberg nionde april 2017
Uppdraget är nu snart utfört!
Kan det vara så han känner, Jesus från Nazareth, där han rider in i den heliga staden Jerusalem sittande på en åsna. Uppdraget är snart slutfört – det handlar bara om några dagar, sedan har han uppfyllt det han var satt till jorden att uppfylla. På något sätt måste det rimligtvis kännas skönt att var så nära målet –jag menar; han hade kämpat ganska hårt i några år, predikat, botat – haft varken tak över huvudet eller pengar till några större gourmemiddagar eller andra utsvävningar. Allt gick till uppdraget – både kraften, viljan och de små inkomsterna.
Uppdraget var: att berätta för så många människor som möjligt om Guds rike- det där helt annorlunda riket – landet tvärt om, där det inte är materiell rikedom och väloljat munläder som skördar de största segrarna utan tvärtom;- det är där som de fattiga och försagda, de i denna världen utfrysta, mobbade, fattiga och utslagna som har förtur. Han hade till och med sagt att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.
Uppdraget var, uppdraget är, att få människor att vända om! Att vända om mot det, som är vårt ursprung, vår källa och vår inandning - Gud! Av vilken anledning? Jo, därför att vårt ursprung, vår källa vårt mål- Gud- vill att alla människor ska bli räddade från död till liv. Att alla människor som här sliter och släpar, stressar, kliver på andra för att själv komma högre, kollar i modemagasin och aldrig når fram till målet, ska vända om och se att det faktiskt är älskade i landet tvärtom: I Guds rike – det som består när alla såpoperor för länge sedan slagit igen och modetrenden bytt skepnad för 100:de gången. Det rike som består när vi arma människor genom avundsjuka, maktbegär och penningakärlek tagit livet av varandra och sprängt vår blå planet i bitar.
Det hade han predikat om – Omvändelse var hans nyckelord. Med bitterhet kunde han där på åsneryggen se tillbaka och konstatera att det var inte så mycket han hunnit uträtta trots allt. De flesta ville se Underverk och mirakler – man häpnade ett tag – men sedan ramlade man tillbaka igen – tillbaka in i de gamla gängorna. Omvändelsen – ryckte de flesta på axlarna åt – man hade det ju bra som det var. Men dessa i världen ringa, de fattiga, utslagna, hororna, tjuvarna, de som var avslöjade och tillintetgjorda av makten och sin inre röst - de vände om! De såg sina brott, sin skuld, de kände uppriktig ånger och upplevde i varje fiber av sin kropp den nåd, den försonig och förlåtelse som erbjöds genom Jesus Kristus – De fick vända hem igen, tillbaka! Fantastiskt! Oändlig nåd! För dom fanns det hopp- de såg det, de upplevde det!
Kanske hade han inbillat sig, åsneryttaren, att även de mera besuttna, de som vaknade först kl 10 på morgonen och ändå hade tid att klia varandra på ryggen också skulle inse sina brott och vända om, vända hemåt, men ack så han bedrog sig. Varför skulle de vända om – evigheten för dem varade inte längre än till graven- för dem gällde att få det så gott som möjligt innan man hamnade där- solidaritet, jämställdhet, kärlek till nästan –vem tjänar på det?
Han hade ett uppdrag, han var sänd av evigheten in i tiden – han sitter nu där på en åsninnas fåle - på väg in i den eviga, heliga staden Jerusalem. Bara några dagar till, sedan är uppdraget slutfört. En Kunglig hyllning får han – palmkvistarna viftar så att de nästan känns svalt trots värmen –kläder ligger där på vägen framför honom som en matta. Han känner sig plötsligt älskad, han har blickarna riktade mot sig – älskad
och förväntad - HOSIANNA DAVIDS SON VÄLSIGNAD VARE HAN SOM KOMMER I HERRENS NAMN!
Han vet att det här bara är en del av uppdraget. Det kommer inte att sluta så här i hurrarop och välsignelser. Hans uppdrag skulle inte komma att infria folkets förväntningar. Det visste han. Uppdraget var ännu inte slutfört – någon inomvärldslig gunstling- som infriade de kortseendes önskningar det var han inte. Det var inte en kortfristig seger han skulle vinna. Det handlade mera om en evig seger över ondskans makter i himlarymderna. Så hurraropen och de konungsliga betygelserna rörde honom föga. Han visste i djupet av sitt innersta att hurraropen, bara om några dagar skulle vändas mot honom. Snart skulle skallen ropa : korsfäst! korsfäst! Då, där, - på korset, skulle uppdraget till sist vara slutfört. Men det var en lång bit dit,….. inte tidsmässigt men fysiskt.
Mannen på åsneryggen ser på klädesplaggen där på vägen, han ser på palmkvistarna, han hör hosiannaropen och han gråter. Han gråter över oss, över vår benägenhet att hylla, att ta till oss det vi uppfattar som starkt men som sedan förkastar det om det inte uppfyller vår förväntan. Han gråter över att vi inte vågar eller orkar se Guds kärleks väg. Han gråter över att det var sant att människan verkligen är benägen att misshandla och döda den som inte uppfyller deras förväntan. Han gråter över vår egofixering, vårt maktbegär. Han ville inte tro att det var sant- men så var det och det var därför han måste dö – för att vi, trots våra brott, skulle få nåd.
Hans uppdrag var försonarens –någon måste ta på sig straffet för människans missgärningar – i sin kärlek tog Gud det på sig själv genom att bli en av oss i Jesus Kristus.
Guds kärlek till oss är enorm – Guds vilja är alltjämt att alla människor ska bli räddade från död till liv Inte på grund av vad vi gjort utan på grund av det vi är – Människor – en Guds avbild. Den avbild som vi inte gjort rättvisa men som vi kan se i fullkomlighet i Jesus Kristus.
Därför är vårt uppdrag är att bli mera Jesus lika. Vårt uppdrag är att se på honom som genom sin död försonade oss med Gud. Vårt liv går ut på det. Han den sanna människan och sanne Guden gav oss ett exempel på hur vi ska leva och han tränger sig på oss. Han ger oss den bild vi saknar – bilden av den sanne Guden och bilden av den sanna Människan. Han ger människan tillbaka sitt människovärde, han ger henne ett ansikte och han ger Gud ett ansikte, den Gud som går in under våra villkor och blir en av oss och bär vår snusk, slask, vidrighet upp på korsets trä och tvättar det rent med sitt blod. Försoningens hemlighet! Av nåd är vi frälsta!