Hej Kerstin, först och främst, kan du berätta mer om Engelbrekts församlings orgelskola och vad det innebär att vara en del av den?
Absolut! Engelbrekts församling har en aktiv orgelskola som för närvarande har sju elever i åldrarna 10–14 år. Vi har även fyra barn som står på kö och är ivriga att börja spela. Det är verkligen en spännande miljö där vi introducerar unga människor till orgelspel och den omfattande tradition som svenska kyrkan bär med sig.
Det låter som en otrolig möjlighet för ungdomar att lära sig ett unikt instrument.
Ja! Orgeln är faktiskt världens största musikinstrument och att spela den innebär att använda både händer och fötter för att skapa musik. Till en början liknar det att lära sig spela piano, där man lär sig att läsa noter, men även att spela på gehör och improvisera. Och vad som är fantastiskt med orgeln är dess mångsidighet – man kan spela allt från pop till klassiskt och jazz på den.
Vad är det som lockar barnen att söka sig till orgelskolan, och vad verkar de gilla mest?
Det är den stora orgelklangen som fascinerar, tror jag. Att de ens börjar spela just orgel tror jag beror på att de hör mig spela vid barnkörsrepetitionerna. Jag lär känna många barn i Hjorthagen och Norra Djurgårdsstaden genom att de sjunger i kör. Just nu är det 61 barn i de tre olika barnkörerna i Hjorthagskyrkan.
Hur ser du på den koppling som finns mellan kyrkan och orgelspelet, och vilken roll spelar det i dagens samhälle?
Historiskt sett fanns en tydlig koppling mellan kyrkan och skolan, särskilt med tanke på skolkantorer som arbetade både i grundskolan och i Svenska kyrkan. Idag är det kyrkomusikerna själva som är ansvariga för att rekrytera och upprätthålla intresset för orgelspelet. Det har också blivit en positiv trend att fler av oss organister blir intresserade av att undervisa och sprida intresset för orgelspel, vilket är avgörande för att möta behovet av fler organister i framtiden.
Vilka utmaningar möter du som orgelpedagog?
En utmaning är att hitta lämpliga musikstycken som låter eleverna använda både händer och fötter utan att vara för svåra. Dessutom behöver eleverna möjlighet att öva hemma, vilket inte alltid är enkelt eftersom inte alla har tillgång till en orgel. Men vi har lyckats lösa det genom att församlingen har köpt in övningsorglar som eleverna kan hyra hem, vilket är fantastiskt.
Orglar hemma? Hur stora är de?
Vi har köpt in fyra övningsorglar för några lyckliga elever att hyra hem. De är i storleken som ett elpiano. Orgeln har till skillnad från pianot två våningar med tangenter, så kallade manualer, och olika knappar med orkesterns alla instrument inspelade digitalt. Och så pedaler för fötterna, såklart.
Hur ser du på musikens roll utanför kyrkan och dess kulturella betydelse?
Musik och sång har en unik förmåga att kommunicera och beröra människor utanför kyrkans väggar. Vi har en rik musikalisk tradition att vårda och förvalta som utgör en viktig del av vårt kulturella arv.
Vad är det bästa med att vara orgelpedagog?
Att lära känna barnen. Att få vandra tillsammans med dem några år under de viktiga uppväxtåren. Det är en ynnest och jag inspireras av varje enskild elev.
Hur gammal var du själv när du lärde dig spela och vad väckte intresset?
Eftersom min mamma var organist så var orgeln en naturlig del av mitt liv från start. Regelrätta lektioner fick jag av kantorn i min hemby, Grimeton, i Hallands län, från nio års ålder. Hon blev en viktig person för mig på alla vis, också varför musiken blev min yrkesbana. Hon var väldigt tillåtande och mötte mig just där jag var. Piano spelade jag för min mamma från att jag var fyra!
Text: Nina Fylkegård
Foto: Mats Håkanson