I hjärtat av Engelbrektskyrkan, som tronar över Stockholm med sin majestätiska
arkitektur, finner vi en av Sveriges största och mest imponerande orglar. Med sina 6 615 pipor är Engelbrektskyrkans orgel inte bara ett tekniskt mästerverk utan också ett musikinstrument som kräver omsorg, kärlek och noggrannhet.
Ett arbete som kräver tålamod och precision
En generalstämning av en kyrkorgel sker ungefär vart 10–15:e år och är ett minutiöst arbete där varje pipa får individuell omsorg. Katarina och Jan förklarar att ordet »stämning« egentligen inte gör processen rättvisa. Det handlar om mycket mer än att justera tonhöjden – det är vård och tekniska justeringar som krävs för att instrumentet ska fungera optimalt.
»Det finns delar i piporna, som kärnan, som ibland behöver knackas upp. Om kärnan sätter sig kan det medföra att pipan ljuder i fel oktav«, berättar Jan.
Orgelns känslighet för temperaturförändringar ställer dessutom höga krav på arbetet. Engelbrektskyrkans imponerande takhöjd på 32 meter gör att temperaturen varierar på olika nivåer i rummet. September är därför den perfekta månaden för stämningen, då temperaturen är som mest stabil.
En livslång passion
För Katarina och Jan är yrket som orgelbyggare både en passion och ett ansvar. Katarina beskriver hur hon, med bakgrund som kontrabasist och elektriker, blev förälskad i orgeln när hon första gången kom i kontakt med instrumentet. Det var i samband med kyrkomusikerstudier för bara några år sedan.
»Att få kombinera hantverksskicklighet med musiken och arbeta i kyrkans historiska miljö är en dröm. Det är också otroligt tillfredsställande att få arbeta så noggrant«, säger hon.
Jan delar hennes entusiasm och berättar att hans dröm att bli orgelbyggare föddes redan som barn när en ny orgel byggdes i hans hemkyrka.
»Jag växte upp i en prästgård med en mamma som var kantor och jag sjöng i barnkören. När jag var nio år visste jag att jag ville arbeta med orglar«, säger han.
Yrket är fortfarande mansdominerat, men förändring är på gång. Leksands Folkhögskola har satsat på lärlingsutbildning i smala hantverksyrken, där orgelbyggeri kan vara ett sådant. Utbildningen leder fram till yrkeshögskoleexamen.
Orgelns unika karaktär
Att arbeta som orgelbyggare kräver en kombination av gehör, tålamod, styrka, smidighet och hantverksskicklighet. Orgeln, som ofta kallas »det stelaste instrumentet«, är trots öknamnet oerhört känslig för påverkan.
»Du kan knappt andas på vissa pipor utan att de ska stämma ur«, förklarar Katarina.
Samarbetet med kyrkans organist
Under arbetet med Engelbrektsorgeln har kyrkans organist Stefan Therstam spelat en viktig roll som bollplank.
»Stefan håller orgeln levande och utvecklad. Han är en stor del av varför detta instrument fortsätter att vara en så central del av kyrkans musikliv«, säger Katarina.
När vi lämnar kyrkan, med dess 6615 pipor nu i perfekt harmoni, är det svårt att inte fascineras av det samspel mellan teknik, konst och passion som orgelbyggarna Katarina och Jan representerar. Engelbrektskyrkan står kvar som ett monument över både historia och hantverksskicklighet – och med en orgel som sjunger med full styrka.