– Det bästa med mitt jobb är alla möten med människor!
Det säger Anette Wickholm som är kyrkogårdsarbetare i Enköpings pastorat.
– Det är alla härliga kollegor, men också gravrättsinnehavare, anhöriga som besöker kyrkogården, som kommer och pratar.
De flesta som tänker ”kyrkogårdsarbetare” tänker kanske på en person som klipper gräs eller räfsar löv, men arbetet på kyrkogård innebär mycket mer än så. Man textar gravstenar, snöröjer, gräver urngravar. En del av jobbet är också just mötet med anhöriga.
– Många möter kanske ingen annan som jobbar inom pastorat, förutom oss kyrkogårdsarbetare. Eller oss möter de kanske först eller flest gånger. Så jag tänker att många säger man hej till, en del kommer återkommande, säger Anette.
Från sjuksköterska till kyrkogårdsarbetare
Anette började jobba på kyrkogårdsförvaltningen i Enköpings pastorat 2019, först som säsongare och så småningom som heltidsanställd. Innan dess arbetade hon många år som sjuksköterska, något hon har nytta av när hon möter anhöriga på kyrkogården idag.
– Man har haft en nära patientkontakt och anhörigkontakt. Jag har träffat på många olika människor och jag tycker att jag ganska bra kan känna av vad som kan behövas. Man känner av vilka som vill prata, vilka som behöver vara ifred, vilka som kan tänkas behöva en kram. Det märks ganska tydligt. Och ibland ska vi bara stå åt sidan.
”Det finns nästan inget som är så viktigt som en gravplats”
Anette har stor respekt för kyrkogården och de gravplatser hon vårdar.
– Det finns nästan inget som är så viktigt som en gravplats. Där ligger personer som man verkligen har haft kära, som har funnits hela livet men som inte finns nu. Jag har själv en askgravplats inne på S:t Olof där mina föräldrar ligger. Det är viktigt att jag har en plats som jag kan få gå till, där jag kan få sätta en blomma, och där jag vet att det kommer hållas fint.
– Har man en grav så vill man att det ska vara lugnt och fint. Man ska kunna komma dit en stund och bara få vara.
Ett kulturarv lika viktigt som Vasaskeppet
Att jobba som kyrkogårdsarbetare är också att ha omsorg om ett kulturarv. En mängd gravar från olika årtionden och århundraden har stort kulturhistoriskt värde. Det tänker Anette ofta på när hon går omkring bland gravarna.
– På många gravar står det ’domprost’, ’kyrkoherde’, ’kyrkvaktmästare’ eller ’kyrkvärd’. Då kan jag gå och tänka ’vad var det för människor? Vilka är det som ligger här?’. De kanske har verkat här i byn, och de finns kvar, på stenen. Om jag kan få vara med och sköta om en sån grav, då säger jag tack! säger Anette med ett stort leende.
– Vi har inget museum här, men det är verkligen ett kulturarv, lika viktigt som Vasaskeppet tycker jag.
Anette har hittat rätt
Att hon stormtrivs som kyrkogårdsarbetare är det ingen tvekan om. Anette har hittat vad hon ska syssla med resten av sitt liv.
– Jag är så otroligt tacksam att jag hade modet att skicka in min ansökan där, sista ansökningsdagen till säsongen 2019, och tacksam att jag fick chansen. Jag ångrar inte en sekund. Jag älskar mitt jobb!