Livet en samverkan – Gud med oss
En av lindarna på Veckholms kyrkogård blommade överraskande i mitten av september. Nu var det inte linden som hade snurrat till det, utan ett kamomillfrö som hamnat i en skreva i barken och grott. Vuxit och gått i blom bättre sent än aldrig. Det såg ut som en brudbukett i trädets hand.
Jag tänkte att den där blomman måste ha fått den stora lindens tillåtelse att leva, söka det lilla regnvatten som eventuellt sipprade ner där och den näring som gömt sig i barkens sprickor.
Men det är inte bara blomman och trädet. Det är fåglar, insekter och väder och vind och en massa annat, som jag bara anar …
Så mycket i livet handlar om samverkan och samarbete. Ekosystemen, som vi trodde oss förstå, är extremt komplicerade och först på sistone börjar forskarna ana svamparnas helt avgörande betydelse för väldigt mycket liv.
Tillsammans, är nyckeln. Mångfald är en förutsättning för både djur och växter.
Det är stort att vara människa och förstå sig själv som en del i detta fantastiska pussel av liv som Skaparen planterat oss i! En spegelbild av det är det andliga livet, som vi också kallas till. Också här är nyckeln tillsammans. Den som döps till Kristus, döps inte till en tvåsamhet ”Du och jag, Gud”. Vi döps in i kyrkans gemenskap, en global samhörighet med alla kristna i alla tider.
Ord jag mediterar över just nu är en liten del av nattvardsbönen, hämtat från Första Korintherbrevet: Eftersom brödet är ett enda är vi – fast många – en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd. (1 Kor 10:17) Det uttrycker samma sak som det vackra Gudsnamnet Immanuel: Gud med oss.
Erika Cyrillus, präst
