En lättare börda
En bit in på det nya året dyker det som väntat upp ekonomiska bokslut och kommentarer kring svarta (positiva) eller röda (negativa) siffror. Till årstiden hör också sorgliga reportage om unga människor som levt gott på lånade pengar och inte begripit att det behöver betalas tillbaka. Eller, hur gott har de levt? Ibland har blancolånen använts till hemlevererade pizzor, ibland som insatser i nätspel. Det finns hur som helst ingen guldkant på ett liv som ”långivarens slav”, som Ordspråksboken kallar dem som lånar pengar.
Utöver att beklaga människors oförmåga till konsekvenstänk och enkel matematik, kan jag förstås inte tycka mer synd om reportagens skuldsatta människor än alla andra, som också står i skuld skyhögt över sin återbetalningsförmåga. Det handlar om den skuld vi ådragit oss genom att leva långt över planetens hållbarhet. Den genomsnittliga svensken lever som om den fanns 4,2 jordklot. Sveriges befolkning hör till de femton tyngsta ekologiska klimatavtrycken. Djur, natur och människor i andra länder och generationer får betala för det vi konsumerar.
Du och jag står alltså i skuld till framtiden. Men vi tvingas inte till ansvar för det, utan lämpar över det till andra.
Jesus undrar hur vi har det ställt med våra skuldbördor.
– Kom till mig, min börda är lätt, säger han.
Eller, mer ordagrant i Matteus 11:28-31: Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.
Det första steget vi behöver ta är kanske att be om självinsikt. Inte slå oss för bröstet för att vi klarat oss ifrån att fastna i köpmissbruk eller skuldfällor – vi är lika skyldiga som någon annan. Men Guds förlåtelse i Jesu namn kan radera en skuld och bjuda in till ett annat sätt att leva. Ett som passar bättre till vårt enda jordklot.
Erika Cyrillus, präst Boglösa och Veckholms församlingar