Vem har rätt, när de talar om Gud? Vilken religions beskrivning av Gud träffar målet? Är Gud såsom vi beskriver Gud, eller har hinduerna rätt när de säger att Gud är för stor för att vara bara en Gud, utan måste vara flera tiotusentals olika gudar?
En gång för många år sedan när jag nattade min son, utspelade sig följande:
Mattias: ber lite och sjunger sedan Gud som haver.
Nils (efter sången, lite småskrattande): ”Gud”.
Mattias: ”Vad sa du?”
Nils: ”Gud!”
Mattias: ”Visst vet du att Gud älskar dig?”
Nils: ”Aaa.”
Mattias: ”Vem är Gud?”
Nils: ”Jesus!”
Och från ett kristet perspektiv är det hela sanningen, men ändå inte.
Snart går vi in i Kyrkans lååånga ”vardagsperiod” – den mellan de stora högtiderna. Från pingst till advent firar vi gudstjänst i trefaldighetstiden. Treenigheten – att Gud visar sig i tre personer – är ett av Bibelns sätt att beskriva Gud. Jesus nämner treenigheten när han befaller oss att döpa i Faderns, Sonens och den Helige andes namn.
Trefaldighetstiden, den tid under kyrkoåret som handlar om hur vi kan växa och förändras som människor och kristna inleds på heliga trefaldighets dag, med temat Gud - Fader, Son och Ande. Den helgen kretsar kring frågan om hurdan Gud är. I den söndagens evangelietext tackar och prisar Jesus Gud för att Gud fördolt sin visdom för de som ser sig själva som lärda och kloka ... Vad handlar det om? Gud erfars i det som kanske inte är självklart – det krävs barnets nyfikenhet och fantasi.
Att vi är Guds barn nämns ofta i Bibeln. Jesus kallar nästan konsekvent Gud för fader, och han uppmanar oss att göra detsamma. Gud är vår far och vi är hans barn. Men vad betyder det att Gud har ”dolt det för de lärda och kloka”? Är det något fel på kunskap och utbildning? Och vill inte Gud att alla ska komma till insikt om sanningen?
Jag tror inte att det är det som är meningen. De lärda och kloka ställs ju i det här sammanhanget inte mot olärda och okunniga, utan mot de som är som barn. Ett barn är ju framförallt beroende och när barnet framställs som ett föredöme så tror jag att det har med detta att göra: barnets beroende av sina föräldrar.
De lärda och kloka skulle alltså i detta sammanhang handla om de som vill vara oberoende, de som vill använda sin kunskap för att själva avgöra hur Gud är eller bör vara.
Men varför har Gud ”dolt det för dem”?
Jag tror självklart inte att det handlar om brist på vilja från Guds sida att rädda dem. Det kan vara tvärtom, att Gud gör det just för att rädda dem, att det är en strategi för att få över dem till evangeliets hemlighet. Genom att dölja något för dem så tänds en längtan hos dem. När de får se hur de som i deras ögon är små och olärda tycks ha fått något som de inte har. Det kan väcka deras nyfikenhet.
Evangeliet är uppenbarat för alla som vill se. När vi inte kan komma till Gud så kom han till oss. Den andra personen i treenigheten, Sonen, blev en av oss, han har uppenbarat för oss vem Gud, Fadern är så att vi kan lära känna honom.
Så kanske hade min son nästan rätt, att det är genom att följa Jesus som vi lär känna Gud? Följ med och se!
Mattias Thurfjell, församlingsherde
