Någonstans i skarven mellan trettondedagstid och fasta, när Sverige fortfarande är kallt och längtan efter vårvärmen växer, möter vi ännu en ljushelg: kyndelsmässodagen eller Jungfru Marie kyrkogångsdag. Egentligen ska dagen firas 2 februari men sedan 1772 högtidlighålls den på söndagen före eller efter detta datum. Vid kyndelsmäss menade man förr att halva vintern hade gått.
Plötsligt återkommer doften av julen, eftersom denna söndag handlar om hur Jesus efter judiskt bruk bars fram i templet 40 dagar efter sin födelse. I vissa delar av landet firades kyndelsmässodagen därför förr som lilla julafton, då man gav varandra små julklappar, hade en liten gran och åt ett litet julbord. Med Jungfru Marie kyrkogångsdag så är julen definitivt slut.
Kyndelsmässodagen har i våra kyrkor allt mer blivit en ljushögtid. Precis som i luciatidens mörker behöver vi också efter julen påfyllning av ljus för att orka ända fram till våren. Bruket att lyfta fram ljuset på denna dagen kommer ända från 300-talet, fast det var försvunnet i den svenska traditionen under många hundra år, men nu ändrar gamla sedan åter.
Själva ordet kyndel betyder bloss. Ordet har samma bakgrund som ordet för ljus i isländskan kyndill och i engelskans candle. Ljusen påminner oss om beskrivningen av Jesus i kyndelsmässodagen evangelieberättelse: han är ett ljus med uppenbarelse.
I Svenska kyrkan blir det allt vanligare att fira ljusgudstjänst med barnen på kyndelsmässodagen. Gudstjänster med doppåminnelse blir också allt vanligare, eftersom dopet av barn handlar om att bära fram de små inför gud, precis som Josef och Maria gjorde med Jesus i templet. Doppåminnelse innebär att man på olika sätt i gudstjänsten bli påmind om dopets gåvor och löften. I många församlingar får barnen därför ta med sina dopljus och använda dem i gudstjänsten.
Somliga församlingar har också ljusinvigning, enligt gammal tradition, då man välsignar de ljus som ska användas i kyrkan under det kommande året. Den som vill ta dem med sig sin egna andaktsljus för det kommande året, för att få de välsignade. Detta är en tradition som kommer tillbaka i många församlingar.
Inget liv är möjligt utan ljus och ingen framtid möjlig utan barn. Kyndelsmässodagen är en tacksamhetsdag för två av livets glädjeämnen: ljuset som jagar undan mörkret och barnen som för livet vidare.
Mattias,
er församlingsherde