Rasmus, 15, och August, 20, döptes på påsknatten

Det är påskaftonsnatt 2016. På backen utanför Torstuna kyrka brinner eldkorgar. Här har människor från bygden samlats för att fira påsknattsmässa.

I vapenhuset får varje person med sig något att bära in i kyrkan: en bok här, en ljusstake där. Tillsammans tågar gruppen in i det mörka kyrkorummet. Ett efter ett tänds levande ljus som gradvis lyser upp kyrkan. 

– Det var mysigt att ha det på natten när det först var mörkt överallt. Mysigt eller läskigt, det beror på hur man ser på det, minns August Jönsson.

För August och hans bror Rasmus är det ingen vanlig påsknattsmässa. De ska nämligen döpas. Rasmus, som är 15 år den här natten, har på sig en vit kåpa. Håret är tonårslångt. 

– Jag kände att det var roligt att köra full utstyrsel, säger han om klädvalet.

August, som är 20 år vid dopet, har kört på det mer bekväma spåret med vit skjorta och vita byxor. 

– Det var lite frågor i huvudet där när man gick in om prästen skulle doppa ner en helt i vattnet, men det gjorde han ju inte, skrattar Rasmus.

Döptes i samband med Rasmus konfirmation

Under ceremonin står brödernas båda föräldrar med framme vid dopfunten. Deras mamma är medlem i Svenska kyrkan, men inte deras pappa. 

– Det var inte aktuellt att döpa barnen när de var små, berättar mamma Charlotte. Jag och min man gifte oss borgerligt i Stockholm. Jag var inte heller lika kyrklig som jag är nu, vi gick inte på gudstjänst i min familj när jag växte upp. Jag är döpt, men min familj gjorde det mest av tradition. Min mamma tyckte inte om att gå i kyrkan.

Att det trots detta blev aktuellt för bröderna att döpas just 2016 var för att Rasmus skulle konfirmera sig, och du behöver vara döpt för att kunna konfirmeras. August, som inte är konfirmerad, bestämde sig för att hänga på brorsans dop. Det var inte något som lades fram från föräldrarnas håll eller pratades särskilt mycket om hemma, utan syskonen kom fram till det på egen hand. 

– Vi hade antagit att vi redan var döpta! erkänner de båda två, med en smått förebrående men skämtsam blick på mamma Charlotte. 

– Alla får göra som de känner, säger Charlotte, som idag är kyrkvärd i Fjärdhundra församling. Jag uppmuntrade Rasmus att gå på det första konfamötet för att se vad det handlade om åtminstone, men efter det fick han ta beslut helt själv.

Ser fördelar med att döpas i äldre ålder

Så här i efterhand verkar dock varken Rasmus eller August ha något problem med att de inte döptes som små barn. Tvärtom tycker de att det finns fördelar med att döpas när man är lite äldre. 

– Det var kul att göra det i äldre ålder. Man minns det på ett annat sätt än om man hade varit liten. Det blev att fint minne med familjen, konstaterar Rasmus.

Rasmus tänker ganska ofta på det faktum att han är döpt. 

– Jag uppskattar det väldigt mycket. Det är vackert att ha en tro, det är något som består. Folk är så självupptagna i samhället idag – det är viktigt att ha något större än en själv. 

August reflekterar inte lika mycket över att han är döpt – han ser det mer som en självklarhet. 

– Jag har inte tänkt så mycket på det. Det är trevligt att gå till kyrkan ibland, men det är så självklart att vara döpt så jag tänker inte så mycket på det.

Rasmus är övertygad om att han kommer döpa sina barn i framtiden. 

– Jag har inga barn nu, men jag har pratat med min sambo om det. Hon är frikyrklig, men jag tycker det är mäktigt att ha dop just i en så här gammal kyrka. 

– Fast egentligen så finns ju Gud överallt, menar August. Lokalen i sig är inte viktig för mig.

”Det behöver inte vara så krångligt”

Rasmus, August och mamma Charlotte tror alla att det är ganska ovanligt att döpas som vuxen eller ungdom. 

– Jag tror det var många på bygden som kom till påsknattsmässan där 2016 för att de var nyfikna och ville se, säger Charlotte. 

– Vi vill gärna berätta om våra erfarenheter kring dop i äldre åldrar för att underlätta för folk att ta steget. Jag tror många är ängsliga eller rädda för att göra fel i kyrkliga sammanhang, men det enda som behövs är att du har en vilja här, fortsätter Charlotte och lägger handen på hjärtat. 

– Det här är sista platsen du skulle bli dömd på, säger Rasmus. Det är fint att tillhöra kyrkan. Du själv får fördelar som medlem i Svenska kyrkan genom att det till exempel inte kostar något om du vill gifta dig, men du bidrar också till kulturarvet och till så mycket mer. Även om du inte nyttjar kyrkans verksamheter så kan ditt medlemskap hjälpa någon annan som behöver det ännu mer än du. 

– Jag kan inte vara utan kyrkan. Det var en jätteviktig gemenskap när vi flyttade hit från Stockholm och det finns så mycket musik och kultur här, säger Charlotte.

För den som överväger att kanske döpa sig vill familjen Jönsson betona att det inte behöver vara svårt eller omständligt. 

– Det är en stor grej att döpas, men det behöver inte vara så speciellt heller, säger August. 

– Det behöver inte vara så krångligt, fyller Charlotte i. 

– Tveka inte, säger Rasmus. Det kostar ingenting, det går väldigt fort och det blir ett fint minne med familjen.