Tove Gottfridsson
Det var inte självklart för mig att konfirmera mig, även om alla i släkten hade gjort det före mig. Jag var inte troende före konfirmationen utan valde att konfirmera mig mest för att det verkade roligt. I min grupp var vi bara tre konfirmander; jag, min syster och en klasskompis. Men vi kom varandra nära på ett sätt vi aldrig hade varit. Vi pratade om saker vi aldrig hade pratat om; ställde frågor om vad lycka är och hur man känner sig då, och om döden. I varje fråga hade vi olika upplevelser, men vi fann varandra och kunde koppla ihop våra olika bilder varje gång. Det var mäktigt. Konfirmationen förändrade mitt liv. I högstadiet hade jag en strulig period, men jag fick hjälp i den tro jag fann genom konfirmationen. Bland annat började jag att be. Jag kunde be böner om både hjälp och förlåtelse och upplevde direkt en lättnad, som om allt det tunga lyftes ifrån mig. Det är en otroligt fin erfarenhet som jag vill ge vidare genom att vara ung ledare. Och som sådan får jag också vara med och höra andra berätta om sina upplevelser. Det är så häftigt. Många kanske väljer att konfirmera sig för att de får åka på en resa eller får presenter. Men den bästa gåvan är varken resan eller smyckena. Den största presenten är den styrka och det hopp jag hittade på vägen; upplevelsen av att känna mig stark i de svåraste stunderna. Jag är aldrig ensam. Och så det här att vara omgiven av människor som ser dig, accepterar dig, och vill dig så väl.
Att komma varandra så nära i en djupare gemenskap. Det är verkligen stort.