För Björn Ulvedalen var vägen till organistyrket en lycklig slump. När han fick jobbet som kantor i en avlägsen församling i Norge var han bara en yngling som kunde läsa noter och hade spelat lite keyboard hemma. Församlingen var bara glad att någon ville axla rollen och hade inte så höga förväntningar. Men det gav honom en frihet att leka sig fram och lust att utforska. Just den lusten att lära genom lek har gjort honom till en legend som lärare bland organister. Med både lärarhögskola och musikhögskola i ryggen har han idag utbildat ett tiotal av de idag yrkesverksamma organisterna i Skandinavien. Flera av dem började som elever i sexårsåldern. Lite väl tidigt, har många av Björns kollegor kommenterat, men Björn håller inte med. Och det är just leken som är vägen, enligt honom själv. Det är den han vill bjuda in nya elever att utforska vid pastoratets stora instrument.
- Här finns ingen prestation och här värderar vi inte. Vi bara leker och fascineras över alla de ljud en orgel kan åstadkomma. Och så plötsligt en dag blir det allvar, för att barnen själva vill det. När barnen sätter sig vid en orgel vill jag förmedla en känsla av att de kan, jag vill stärka deras självförtroende. De måste inte traggla övningar, säger Björn, som vid det här laget står bakom ett flertal läroböcker i orgelspel för barn.
Under förra söndagens gudstjänst spelade filmmusiken till Sagan om ringen, för att han tyckte att det passade till prästens predikan.
– Jag tycker om att improvisera och överraska. I S:t Johannes finns ett bra klimat för det. Det är en unik blandning av högtidlighet och folklighet i Klosters kyrka. Mitt bidrag blir att föra in leken i rummet. Den gör att vi, och inte minst barnen, får in kyrkorummet i kroppen, säger han.
