Ett frö av hopp

Detta kyrkblads tema ”Att så ett frö” får mig osökt att tänka på alla fina konfirmander vi haft ynnesten att möta i vårt pastorat. I vår ska vi konfirmera ett femtiotal, det är stort! Att konfirmera sig innebär ju att bekräfta sitt dop, att under konfirmationstiden lära sig mer om den kristna tron och vad det innebär att leva i sitt dop. Men framför allt skall man ha kul och känna att man får pröva sina tankar om tro och liv i en trygg miljö. 

Det finns säkert många skäl till att man väljer att konfirmera sig. Det kan vara kompistryck, för mormors skull eller för att få presenter. Men även andlig nyfikenhet och existentiella funderingar i en orolig och föränderlig tid.

Oavsett anledning så är var och en varmt välkommen! Som ledare önskar man framför allt att det ska sås ett litet frö av evighet, ett kraftfullt frö av hopp inför framtiden i varje tonårshjärta, samt att det ska rotas en förvissning om att de alltid är älskade av den Gud som skapade dem till sin avbild. Helt unika och fantastiska!

Vi får så mycket klokskap tillbaka också. Jag tänker speciellt på en konfaträff då vi pratade om ondska. Konfirmanderna fick i uppgift att, på små postit-lappar, skriva upp sådant de upplevde som ont här på jorden. Ingen särskilt svår uppgift, så mycket mörker, katastrofer och ren ondska som vi matas med dagligen.

Lapparna fylldes med mord, krig, skitsnack, naturkatastrofer, pandemier och andra hemskheter. Nästa moment var att diskutera och placera lapparna i olika kolumner utifrån vem som orsakar dessa onda saker. Är det Gud eller människor? Vem skapar det onda i världen?

Förvånande nog blev Gud väldigt förskonad från skuld i de här sammanhanget. Trots att vi ledare ifrågasatte och problematiserade (för det tål Gud); Men naturkatastrofer då? Nä, för de beror ofta på miljöpåverkan, och den är det människan som orsakat, menade den gruppen.

Ja, det är fantastiskt att få diskutera allt ifrån teodicéproblemet i exemplet ovan, alltså om varför det finns så mycket ondska och lidande om Gud är fullkomligt god, till om det är tillåtet att svära. Jag måste säga att tillsammans med konfirmanderna föds ett frö tillbaka in i mig, ett hoppets frö om att det finns många som vill välja att skapa det goda och inte skylla ifrån sig, varken på Gud eller andra människor.

För som S:ta Theresa av Avila skrev redan på 1500-talet behöver Gud oss människor för att ta hand om skapelsen.

Vi i konfagruppen brukar förresten sjunga de orden i en sång av Erik Tilling. Klicka på länken, du också och bli uppmuntrad i att du behövs för en bättre värld!

Gud har ingen annan än dig, inga andra händer än dina, att nå ut till en värld som är trasig. Du är Hans händer, fötter, ögon i världen. Du är Hans händer, fötter, ögon i världen. Genom dina ögon ser Han på världen med empati. 

Amen

Skriven av Anna Andersson, Församlingspedagog