”När vi närmade oss vaktposten sa mamma till mig: ’När vi är framme hos vakten och jag pekar åt ett visst håll, ska du när vakten vänder sig åt det hållet springa åt andra hållet’. Hon samtalade med vakten på tyska och pekade till vänster. Jag sprang då till höger. Det kunde lika väl varit så att vakten hade vänt sig om. Hade han sett mig hade han skjutit mig.”
Hania Rosenberg.
Foto: Sanna Sjöswärd