– Ledordet för vårt arbete har varit en öppnare och tillgängligare kyrka. Vi vill skapa ett ljusare och mer välkomnande kyrkorum. Med de åtgärder som nu blir gjorda tror jag att vi lyckas åstadkomma det. Vi får en kyrka som står väl rustad för att betjäna ytterligare några generationer i sin snart 900-åriga tillvaro, sa Roland Andersson, dåvarande ordförande i kyrkorådet inför renoveringsstarten.
Falköpings församlingsråd var även de delaktiga under hela planeringsarbetet.
–Vi ser möjligheter att på olika sätt utveckla gudstjänstlivet genom de förändringar som ska ske. Vi strävar också efter att kunna ha kyrkan mer öppen under vardagarna, sa församlingsrådets ordförande Gunilla Balutia.
Glasmosaikfönstret tydligt blickfång
De äldsta delarna av S:t Olofs kyrka är från 1100-talet. Under århundradena har kyrkan genomgått många förändringar. Det senaste större arbetet skedde i slutet av 1950-talet under professor Ivar Tengboms ledning. Hans strävan var att lyfta fram kyrkans arkitektur med de vackra bågarna och valven. Vägg- och takmålningarna från förra sekelskiftet målades över och kyrkorummet gjordes mer stilrent. Altaret och Gunnar Torhamns glasmosaikfönster fick bli centrum och blickfång. I den senaste renoveringen var målsättningen att ytterligare förstärka det intrycket.
Det vackra mosaikfönstret avbildar scenen där Jesus tvättar lärjungarnas fötter. Det är en påminnelse om att Jesus Kristus är kyrkans mitt och hur hans tjänande exempel ska ligga till grund för kyrkans uppdrag att älska och värna församlingen.
De fasta kyrkbänkarna togs bort
Först och främst rengjordes kyrkan och målades invändigt. Både de putsade väggarna och träväggarna fick en ljusare nyans och kyrkan som helhet en mer enhetlig färgsättning.
Den kanske största förändringen som genomfördes vid renoveringen var att de fasta kyrkbänkarna togs bort. Bänkarna ersättates med kopplingsbara klädda stolar i en nyans som harmonierar med den övriga färgsättningen. Detta gav både bättre komfort för besökarna och skapade ett mycket mer flexibelt kyrkorum. Dessutom byggdes stenbänkar som extra sittplatser utmed kyrkans väggar.
– Visst innebar det här en ganska stor förändring av kyrkorummet. Men man ska komma ihåg att träbänkarna inte fanns i den medeltida kyrkan. De kan ha kommit in i slutet av 1600-talet, men mer troligt på 1700-talet. De bänkar som togs bort vid den senaste renoveringen var 1950-talet, frånsett dörrarna som var från 1800-talet. På sätt och vis är det här alltså en återgång till kyrkans ursprungliga utseende, säger Roland Andersson.
– Och framför allt får vi på det här sättet ett ännu vackrare kyrkorum där arkitekturen, altaret och glasmosaiken får tala.
Glas över gravhällarna
Tillgängligheten i kyrkan blev också bättre för alla besökare genom att golvet gjordes slätare. Detta åstadkoms bland annat genom att glasskivor placerades över ett antal av de gamla gravhällarna. I det utrymme som tidigare var kyrkans toalett skapades ett litet pentry. En större toalett, tillgänglig för alla, byggdes under läktaren där det också skapades ett större förråd för extrastolar och annat.