Domkyrkan på dal, så kallas i folkmun Högsäters kyrka.
Den är vackert belägen på en grusås och höjer sig 37 m över Valboån som letar sig fram genom landskapet. Tornet reser sig ytterligare 53 m över marken och är väl synligt från alla väderstreck. Kyrkan har i ordets egentliga mening hög profil och dess silhuett i aftonsolen har stort symbolvärde.
Högsäter som ortsnamn kan även anspela på den dominerande kulle av grus, på vilken den gamla kyrkans klockstapel stod. Kullen kom därför att kallas "klockhögen". Höjden kan ha varit en s.k. ättehög. På denna hög, fastän kraftigt nedschaktad, byggdes vid sekelskiftet Högsäters nya kyrka.
Högsäters kyrka uppfördes 1900-1902 i nygotisk stil och stod klar att invigas 1902. Ritningen var utförd av Adrian Crispin Pettersson. Kyrkan är bevarad i ursprunglig utformning såväl exteriört som interiör och har en latinsk korsplan med ett avsmalnande femsidigt kor i öster. Karakteristiskt är kyrkans röda tegelmurar, tornets höga och spetsiga spira samt kyrkans många och komplicerade byggnadsdetaljer. Yttertaket har mönsterlagt skiffertäckning.
Kyrkorummet är rymligt och uppvisar liksom kyrkans exteriör en konsekvent nygotik genom detaljer som spetsbågar och fyrpass. Det femsidiga koret är väl belyst genom sju stora, högt placerade fönster. Koret inramas mot långhuset av en spetsbågig triumfbåge. Altaruppsatsen är uppförd som ett nygotiskt torn.
De konsekvent genomförda gotikimiterande idealen med hög tornresning och takkonstruktion, väl tilltaget långhus med korsarmar, stilren interiör med rikt dekorerad altaruppsats, gör Högsäters kyrka till både sevärd katedral och mäktigt gudstjänstrum. Man kan hävda att Högsäters kyrka är ett byggnadsverk med estetiska, arkitektoniska och antikvariska kvaliteter.
En byggnad av detta format ställer särskilda krav på underhåll. Kyrkans utsatta läge på höjden gör den känslig för naturens krafter. Ingen tegelkyrka kan helt vaccineras mot vittring.
Redan vid besiktningen år 1904 omnämns fuktproblem på sydvästra gaveln. Den senaste och mest omfattande restaureringen genomfördes under åren 1979-1980 av byggmästare Algot Johansson, Rölanda, under ledning av arkitekt Jerk Alton, Kumla och byggnadsingenjör Leif Götberg, Göteborg. Kyrkan fick nytt skiffertak, tornspirans plåttak lagades och skadade murpartier murades om. Nytt furugolv, förbättrad isolering, nytt värmesystem med direktverkande elvärme i bänkarna, nya radiatorer under fönstren, sittvänliga bänkar med dynor, nya fönsterbågar med klarglas, ny armatur samt en rad måleriarbeten ingick i interiörens förnyelse. En ny sakristia skapades i norra väggens korsarm och den gamla sakristian blev andaktsrum. Förvarings och hygienutrymmen samt kapprum tillkom. Genom en rad genomgripande åtgärder blev kyrkorummet nu funktionellt och handikappvänligt. Antalet sittplatser minskades härigenom från 700 till 450. Kyrkan återinvigdes 15 juni 1980.
En särskild fasadbehandling vidtogs även på kyrkans torn 1992 under ledning av samme arkitekt som ovan och med byggmästare Gunnar Ahlbom, Högsäter.