Lerdals kyrka

Lerdals kyrka ligger i en naturskön dalgång c:a 18 km väster om Högsäter 
Kyrkan är en vitmålad, murad, stenkyrka med ett torn i trä. Yttertaket på långhuset är belagt med skiffer och tornet är kopparklätt.

Lerdals socken är medeltida så troligtvis har det funnits en medeltida kyrka. Det finns uppgifter om grundmurar från en medeltida träkyrka, samt gravstenar, under den nu befintliga.

Lerdals nuvarande kyrka, en vitmålad stenkyrka med trätorn, är en s.k. enskeppig salkyrka, vilket betyder att långhus och kor har samma höjd och bredd.

Kyrkan uppfördes i två etapper med några få års mellanrum. Långhuset och det tresidiga koret, åt öster, är helt i sten och började byggas omkring 1760. Kyrkan invigdes vid Mickelsmäss 1771. Det timrade tornet var klart 1775.

Kyrkan har sedan dess bevarat sin ursprungliga planform. Långhusets fasader genombryts av rundbågiga fönsteröppningar. Taket är av tunnvaIvskonstruktion. Golvet bestod från början av stenhällar men 1895 lades ett nytt trägolv samtidigt som bänkarna sattes in.

Kyrkans sakristia, ritad av Jerk Alton, Kumla 1985,  är inrymd i ett rum vid korets östvägg.

Elektrisk klockringning och elvärme installerades 1950
Senaste större restaurering har gjorts 1980 och trägolvet byttes ut 1991.

KURIOSA

De flesta dopfuntar under medeltiden var försedda med lock för att skydda dopvattnet som ansågs besitta ytterst starka krafter. Den Helige Andes krafter nedkallades genom böner och besvärjelser samt med korstecknet över dopvattnet, under en särskild invigningsceremoni vid påsk och pingst. Detta var en kvarleva från den katolska fornkyrkan då dopen endast skedde under dessa tillfällen. Vid den invigning som ägde rum natten mot påskdagen nedsänktes påskljuset tre gånger i dopfunten. Endast genom dopet och Kristi blod kunde den kristna människan bli renad från sin synd, och detta samband mellan dopet och nattvarden är inte minst tydligt i de många medeltida dopfuntar som har formen av en nattvardskalk med cuppa och fot.