Fakta om Söderledskyrkan

Kyrkbygget

Kyrkbygget inleddes den första advent 1958 då prästerna i ämbetsdräkt och hög hatt gick med spadar på axeln tillsammans med församlingsborna från Pepparvägen 9 till kyrktomten för att ta det första spadtaget.

Lördagen den 3 oktober 1959, i strålande höstsol, murade biskop Helge Ljungberg in ett skrin i korväggen. Skrinet innehåller dokument om kyrkobygget, skiss av byggnaderna, Stockholms dagliga tidningar den 2 september 1959, Vår Kyrka den 22 december 1958, Södra Enskede – Farsta Posten december 1958 och rikets silver- och kopparmynt från år 1959.

Kyrkorådets namnberedning hade till rådssammanträdet i april 1960 lagt fram två förslag till kyrkans namn: Söderleds kyrka i Farsta församling och Farsta S:t Mikaels kyrka/S:t Mikaels kyrka i Farsta församling. Kyrkorådet bestämde enhälligt att kyrkan skulle heta Söderleds kyrka i Farsta församling, trots att namnberedningen i Stockholms stad tidigare bestämt avvisat det med motiveringen att eftersom ”led” betydde trafikstråk så kunde det inte passa en kyrka eller församling. I dagligt tal förenklades kyrkans namn snart till Söderledskyrkan.

När kyrkan stod klar 1960 hade invånarantalet i församlingen vuxit till 59 000.

Invigningen

Söderledskyrkan invigdes söndagen den 11 december 1960 av biskop Helge Ljungberg. Det var den tredje söndagen i advent. Det var glädje och förväntan när församlingsborna i närvaro av kung Gustav VI Adolf för första gången fick uppleva kyrkans längd, höjd och rymd. Församlingens kyrkoherde Erik Lindén predikade och Farsta kyrkokör sjöng under ledning av Lars Wistrand och Linnéa Molin. Några av psalmerna som 600 församlingsbor stämde in i var ”Gör porten bred, gör dörren bred”, ”Hela världen fröjdes Herran” och ”Så låt oss öppna snart vårt hjärta uppenbart”.

Liten rundvandring i Söderledskyrkan

Kyrkorummet

Kyrkorummet mäter 14 meter i takhöjd fram till koret där det är 18 meter. Bredden är 12 meter och längden 28 meter. Materialen tegel, trä, glas och betong framträder i ett medvetet öppet arkitektoniskt formspråk. Inredningen, med undantag av dopfunten, har ritats av kyrkans båda arkitekter, Bengt Lindroos (1918-2010) och Hans Borgström (1922-2008).

På vardera långvägg fanns urspungligen 25 gaslågor, vilka år 1960 var för sin tid en belysningsteknisk nyhet. Ett antal gaslågor vid orgeln har tagits bort på grund av att värmen påverkade orgelns stämning.

Från sidoramperna vid koret kommer ett indirekt ljus som från takfönstret. Arkitekterna inspirerades av Le Corbusiers kyrka i Ronchamp, Frankrike.

Under våren och försommaren 1960 hade en svalfamilj byggt sitt bo några meter från södra väggen i vinkeln mellan den främre bärande tvärbalken och trätaket. Därför inväntade man ungarnas flygfärdighet innan man satte in det övre fönstret. Svalboet finns kvar än idag.

I nedre vänstra delen av korväggen är teglet murat i form av en avlång triangel, en symbol för treenigheten. Bakom den finns skrinet som murades in 1959.

Kyrkklockorna

De tre klockorna göts den 8 september 1960 vid M och E Ohlssons Klockgjuteri, Ystad och är placerade 23 meter upp i tornet.

Klockornas grundtoner är diss, fiss och giss.

Storklockan väger 1 500 kg, mellanklockan 1 000 kg och lillklockan 700 kg.

Rundfönstret

I långhusets västvägg under kyrkklockorna finns ett rundfönster i blåfärgat glas med röda stick. Det är utfört av konstnären Uno Lindberg (1912-92), Eskilstuna. Tillverkningen av rundfönstret och glasmosaikväggen skedde i konstnärens ateljé.  Glaset till rundfönstret togs hem från Lyon i Frankrike samt betongglaset togs hem från AB Lindshammars Glasbruk.

Rundfönstret är en vision av evigheten. Form och färg återkommer i Angarskapellets rundmatta. Fönstret är belyst inifrån med en strålkastare så att glaset lyser ut mot Lingvägen.

Glasmosaikväggen

Utmed södra långhuset sträcker sig en mosaikvägg, 3 m hög och 12 m lång, vilken är utförd av konstnären Uno Lindberg (1912-92), Eskilstuna. Tillverkningen av rundfönstret och glasmosaikväggen skedde i konstnärens ateljé. Glaset till rundfönstret togs hem från Lyon i Frankrike samt betongglaset togs hem från AB Lindshammars Glasbruk.

Dopfunten

Dopfunten av gotländsk sandsten är formgiven av ledamoten i byggnadskommittén Gunnar Jonsson, Farsta och levererad av K A Nilssons Eftr., Sven Eklund, Fidenäs. Dopfunten har en åttakantig form. Den åttonde sidan symboliserar pånyttfödelsen, den nya skapelsen. Vid dopfunten lyser ”Nådens sol” i konstnären Uno Lindbergs mosaikvägg. Intill dopfunten står en av kyrkans höga ljusstakar i svart smide.

Högaltaret

Högaltaret är utfört i öländsk kalksten och levererat av Ölands-Sandviks Bruk AB. Altarskulpturen ”De vise männen och Jesusbarnet” är ett verk skuret i trä av bildhuggaren Ivar Lindekrantz (1902-81), Göteborg. De stående figurerna är 1,39 meter höga.

Orgeln

Orgelläktaren är placerad till vänster om koret ovanför långhusets betongbalk i nordost. Orgeln med sina 39 stämmor byggdes 2021 av den tyska firman Paschen Kiel Orgelbau. Den ersatte den tidigare orgeln med 21 stämmor som byggdes 1960 av Olof Hammarberg, Göteborg. 

Här kan du läsa mer om orgeln från 2021

En mindre kororgel med 4 stämmor står i Ansgarskapellet och byggdes 1992 av Åkerman & Lund Orgelbyggeri AB, Knivsta.

Ansgarskapellet

I tvärskeppet finns Ansgarskapellet. Från början var det helt öppet mellan de olika kyrkorummen, men 1974 fick sidoskeppet namnet Ansgarskapellet, då en vikvägg installerades. Därefter har det fungerat som ett eget kyrkorum.

Vid den senaste renoveringen 1998-99 togs bänkar, orgel och altare bort och ersattes med lösa stolar, ljusring och ett nytt altare. Den runda mattan är inspirerad av rundfönstret i kyrkan och handtuftad av Kristian Boström på Kastalls fabrik i Kinna, Västra Sverige.

Mariakapellet

I en byggnad intill kyrkan ligger Mariakapellet, som är kyrkans minsta kyrkorum. Konstnären och heraldikern Bengt Olof Kälde (1936-2014), Uppsala, har utfört mosaiköverstyckena och krucifixet i Mariakapellet.

Kolumbariet

Columbarium eller kolumbarium betyder duvslag – egentligen en nisch för ett duvpar i ett duvslag (ordagrant ”samling duvor”). I romerska gravvalv från kejsartiden kom ordet att användas på halvrunda nischer, som var avsedda för gravurnor. Med tiden kom själva byggnaden att kallas för kolumbarium.

Redan i entrén möts man av en porlande vattentrappa i röd kalksten. Den symboliserar livets kretsgång, liksom steget från tiden till tidlösheten och evigheten. Här finns även en träskulptur av den helige Franciskus, ”Guds lille fattige”, som är skuren 1957 av Lois Lindner, Salzburg, Österrike. Franciskus, som skrivit ”Solsången” (Ps 23 i Den svenska Psalmboken, 1986/2002) står här med händerna lyfta, liksom till välsignelse: Pax et Bonum – Frid och allt gott!

I varje urnkammare finns två meter höga halvcylindriska reflektorer som bakgrund till levande ljuslågor. Reflektorerna, 22 st, har konstnären Walter Huber (f 1933 i Zürich, Schweiz, verksam i Sverige sedan 1953) försett med en rik och för var och en unik mönsterväv. Han inspirerades av de italienska kyrkorna i Ravenna och deras gedigna stenarbeten.

Mitt framför altaret står en högrest ljusbärare i mässing, utförd 1995 av konstnären Nils G Stenqvist (1934-2005), Stockholm.