Jag har en känsla av att det som för många av oss upplevs som heligt, inte är orienterat uppåt, mot det upphöjda och mäktiga – utan åt det motsatta hållet. Det vi upplever som heligt är ofta orienterat neråt, mot det ringa, det sårbara, det nära. ”När vårt barn föddes”, ”när pappa dog och jag höll honom i handen”, när jag hörde ”jag älskar dig”, eller när jag upplevde en häpnadsväckande vacker natur, eller ”när jag gick på en sandstrand och kände den mjuka sanden mot mina fötter”. Det är sådana upplevelser i livet som kan ge oss en erfarenhet av något större än oss själva. Kanske skulle vi kunna benämna sådana upplevelser som existentiella beröringar i vardagen – vardagsnära helighet som ger oss möjlighet att få växa på djupet.
Den här söndagen inleds en period i kyrkan som kallas Trefaldighetstiden. Det är en tid på kyrkoåret som vi kan säga, handlar om vad ”trons grunder” får för konsekvenser i våra liv.
Vilka är då trons grunder? Jo trons grunder visar sig bl.a. i kyrkoåret genom Julens, påsken och pingstens innebörd.
Julens berättelser handlar om att Gud väljer att bli människa – vilket visar att varje människa har ett värde och ska bemötas med respekt. Sedan har vi Påskens berättelser som beskriver och tydliggör att det finns en evig gudomliga kraft. Att det gudomliga existerar. Påsken skildrar även försoningens och därmed uppståndelsens hemlighet, att det finns ett liv som är starkare än döden. Därefter kommer Pingstens berättelse som skildrar hur den andliga kraften ges till oss och finns inom oss och vill stärka oss att leva i vår kristna tro, att vara i vår andlighet.
Genom vårt kyrkoår kan vi ha stöd och vila i att det finns en helighet och andlighet i tillvaron som vi ska värna. Nu går vi fr.o.m. denna söndag in i trefaldighetstiden – in i en tid som handlar om att växa som människa. Men innan dess kommer så denna söndag Heliga trefaldighets dag. Denna dag vill ytterligare tydliggöra vem och vad Gud är. Ordet trefaldighet betyder i detta sammanhang detsamma som treenigheten, namnet på Gud, som vi känner som Fader, Son och Ande. Detta är ett sätt att försöka beskriva att det gudomliga kan komma oss tillmötes på olika sätt.
Hur tänker du kring Gud? Hur skulle du beskriva det gudomliga? Det heliga?
Vi kommer aldrig att kunna fånga in Guds mysterium och tur är väl det. Men genom att samtala med varandra kring vad vi tror och längtar efter kan vi nå fram till en rikare upplevelse av Guds oändlighet – det heligas mångfald.
Jag tycker om bilden av treenigheten som ackorden i musiken. Tre toner som sjunger tillsammans. Alla tre är toner men de är det på olika sätt. Kanske låter det: kärlek – förståelse - liv. Kanske är ljudet en harmoni av: närvaro – hjälp –kraft.
Min Gud är en mormor
Text: Mika Wallander
Musik: Tommie Sewon
1. Min Gud är en mormor som badar i viken
När solen ses stiga, till sjöfåglars rop.
Min mormor är en mormor som springer längs stigar.
Hon har redan sett mig, när jag är på väg.
2. Min mormor som sträcker ut handen.
Hon möter med livsrum, här kan jag får plats.
Min Gud är en mormor som har satt på kaffe.
Vi sitter på bryggan, hon talar med mig.
3. Min Gud är en mormor med sinne för humor.
Hon småler i natten, i fullmånens ljus.
Min Gud är en mormor som sjunger i drömmen.
Hör orden hon skapar, blir till livets sång.
Text
Anette Westergren Järnkrantz, kyrkoherde