Abram (senare Abraham) bodde i Ur i Kaldeen nära Persiska viken när Herren sa till honom “Lämna ditt land och din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig. Jag skall göra dig till ett stort folk. (1 Mos 12:1-2) Han kom till landet Kanaan där Gud lovat att han och hans ättlingar skulle få leva.
Var gift med sin halvsyster Sara
Arbraham var gift med sin vackra halvsyster Sara (som från början hette Saraj). De hade inga barn men Herren slöt ett förbund med Abraham att han skulle få många ättlingar. Herren bad honom titta upp mot himlen och räkna stjärnorna om han kunde, så talrika skulle hans ättlingar bli. Abraham trodde Herren och därför räknande Herren honom som rättfärdig.
En kompromiss
När löftet om en arvinge dröjde och Sara inte blir gravid tänkte Sara ut en egen lösning. Hon tar till en gammal sedvänja och ger sin slavflicka Hagar åt Abraham. (Detta villkor kunde skrivas in i äkenskapskontraktet: det barn som sedan föds skall bli hustruns). Hagar blir gravid och föder sonen Ismael.
Sara blir gravid
Sara blir till sist gravid vid hög ålder och föder sonen Isak och genom honom blev Abraham israeliternas stamfar, Guds egendomsfolk.
Sara blir svartsjuk på Hagar och hennes son Ismael och kräver att Abraham skall fördriva dem, vilket han också gör men Gud har omsorg även om Hagar och Ismael.
Abraham är en symbol för tro och lydnad
I den judiska traditionen framställs Abraham som den fullkomligt rättfärdiga människan. I det nya förbundets skrifter (Nya testamentet) är Abraham en symbol för tro och lydnad gentemot Gud.
Abraham är främst omnämnd i 1 Mos 11:26-25:8, Rom 4.
Men tro inte att Abraham var ofelbar... Det kom många prövningar innan löftet uppfylldes och Abraham tvivlade, ljög, hittade på egna lösningar, kom i konflikt med sin brorson och kände stundtals att Gud var långt borta. Men han fick av Gud förnyat förtroende och det var Abrahams uthållighet att år efter år hålla fast vid Guds löften och kämpa vidare som gjorde honom till trons fader.
Löftena kunna ej svika
“Gör såsom Abraham gjorde, blicka mot himmelen opp! Medan du stjärnorna räknar, Växer din tro, ditt hopp” Så skriver Lewi Pethrus i den välkända psalmen Löftena kunna ej svika. Psalm i Sv psalmboken nr 254