Lyssna

Äldre gravstenar berättar om bygden och människorna

Allhelgona är den tid då våra kyrkogårdar besöks som allra mest. Många passar kanske på att gå runt och titta på äldre gravar och förundras över ålderdomliga yrkestitlar och släktnamn från förr. En enda gravsten kan berätta mycket om en bygds historia – för den som är nyfiken.

Jag blev förbryllad. Var Ebba och hennes man syskon?

Klas Johansson

Text och foto: Annelie Sylvan

Två personer som är ganska nyfikna och gärna förlorar sig i bygdehistoria och enskilda ­levnadsöden är Klas och Ann-Sofie Johansson i Boxholm. De är välkända kulturprofiler på orten. Klas är en hängiven släktforskare och lokalhistoriker, bland annat som drivande i Kraft­taget, en förening som värnar om Boxholms kommuns historia. Han är också en regelbunden frilansskribent i Länstidningen Östergötland och i tidningen Husvagn och camping. Sedan 1981 arbetar han på stålföretaget Ovako. Ann-Sofie arbetar som språklärare och är guide på Boxholms bruksmuseum om somrarna. Dessutom föreläser hon gärna om sitt favoritintresse språkhistoria när hon kommer åt.

Guidar tillsammans

Svenska kyrkan vill lyfta fram kyrkogårdarna som kultur- och historiebärare och arrangerar framöver ett antal visningar med guider, runtom i pastoratets församlingar. Ann-Sofie fick frågan från kyrkogårdsförvaltningen om hon kunde tänka sig att guida på Boxholms kyrkogård.

– Jag kände direkt att jag ville guida tillsammans med Klas. Vi tycker det är roligt att berätta om Boxholms historia ihop. Han är fantastisk på att forska fram fakta och skriva och jag älskar att prata. En väldigt bra kombination, skrattar Ann-Sofie då vi ses i kvällningen på Boxholms kyrkogård.

Dansken som blev kvar

De skulle ha gjort sin första guidning i september men för att hinna marknadsföra på bästa sätt blev tillfället framskjutet till våren. Det ger dem lite mer tid att hitta fler intressanta levnadsöden att prata om. Klas har sedan tidigare fördjupat sig i flera livsberättelser, som blivit artiklar. På kyrkogården ligger till exempel Christian von Stöckel begravd. Det var en man som kom resande från Danmark för att få fart på tillverkningen av klippspik vid bruket 1862. Tanken var att han bara skulle stanna en kortare tid men han blev kvar hela livet. Han lärde fabriksarbetarna att sköta spikmaskiner, gifte sig med Klara från Boxholm och fick sex barn, varav fyra emigrerade till Amerika. Han dog 1905 i Boxholm. Även hustrun Klara är begravd på Boxholms kyrkogård 1923. Hennes titel var verkmästareänka.

Alla öden intressanta

Vad kan en kyrkogård berätta?
– Gravstenarnas inskriptioner ger ju en vink om vilka yrken som varit vanliga på orten och vilka näringar som dominerat. Boxholm är en gammal bruksort så här hittar vi titlar som har med järnbruket att göra. Till exempel masmästare och bruksförvaltare, säger Ann-Sofie.

Klas kan inte låta bli att söka i mobilen vid var och var annan gravsten med spännande titlar och släktnamn. Årtalen i sig kan också väcka intresse. Som van släktforskare är han ständigt uppkopplad mot Arkivdigital, där mycket går att finna utifrån ett namn, en ort och ett årtal.

– Jag kan bli nyfiken på vilken människa som helst från förr och börja söka i arkiven. Det kommer alltid upp en massa intressant, utbrister Klas och sätter glasögonen på näsan.

Som gravstenen över Ebba Nordell till exempel, som visar att hon bara blev 24 år gammal och att hennes lille son Bertil två månader, dog en månad efter henne. Klas upptäckte i dödboken att Ebbas pappa hette Axel Gabriel Nordell. Samma namn hade Ebbas makes far.

– Jag blev förbryllad. Var Ebba och hennes man syskon? Eller hade de samma far men olika mammor? Men det visade sig att de båda männen faktiskt hette exakt likadant men Ebbas pappa var född i Högby 1859 medan makens pappa var född i Asby 1868. Ganska fantastiskt, eller hur, säger Klas.

Kunskapen försvinner snabbt

Ann-Sofie och Klas blir stående vid en hög och pampig sten mitt på kyrkogården. Den är rest över köpmannen Gustaf Larsson, 1854–1916.

Varför är det viktigt att hålla bygdens historia levande?
– Historien försvinner så snabbt om man inte pratar om den. Många som slitit ut sig här på bruket tycker kanske inte att det är så mycket att prata om. Det är inget märkvärdigt. Man tar det man ser runtomkring sig för givet, utan att tänka så mycket på hur det uppstått. Vad som format platsen och människorna, funderar Ann-Sofie.

Men just därför att det så viktigt att gräva i lokalhistorien och göra den levande på olika sätt, fortsätter hon.

– Hur kommer det sig att vi har ett järnbruk här, men ingen gruva? Ung­domar tappar hakan när man börjar berätta om Boxholms brukshistoria och det är ju jättekul. Tänk om man kunde få hålla en kurs om det i skolan, säger Ann-Sofie entusiastiskt. 

Håll utkik efter kommande kyrkogårdsguidningar i våra församlingar på hemsidan, i församlingsblad och i appen Kyrkguiden!

Senaste numret av Livsviktigt

Klicka och bläddra i senaste numret av pastoratets tidning Livsviktigt, fullt av läsvärda reportage och info om vad som händer i församlingarna i vinter. Den landar i din brevlåda den 23 oktober. Du som har boxadress i Väderstad får tidningen några dagar senare. Har du inte fått tidningen ring 0142-55 200 eller läs den här.

”Inte lätt, men det går att vända livet”

”Jag lever ett bra liv nu. Och jag är så tacksam för att det har gått bra för mina barn”, säger Ann-Sofie Gustafsson, eller Ansa som hon kallats sedan hon var liten. Ansa berättar sin historia för att ge hopp om att det går att vända ett destruktivt liv.

”Det känns bra att vara behövd”

Kyrkkaffe, soppluncher, våffelkafé … Många av kyrkans trevliga sammankomster är beroende av ideella insatser. Och fler händer är alltid välkomna att hjälpa till!

”En stor känsla att få fira livet från dop till begravning”

Många människor som prästen Jenny Jonsson möter är ganska ovana gudstjänstdeltagare. ”De som sitter i kyrkbänkarna under en dopgudstjänst är en blandad skara. Och det är ju det som är så fint, att vi är så olika och har olika erfarenheter”, tycker hon.

”Man själv är inte viktigast längre”

Nyckeln till en bra föräldraledighet är att göra saker utanför hemmet tillsammans med barnet. Det säger Joel Joelsson och Albin Gustavsson, som blev vänner när de började gå till öppna förskolan i Kyrkans hus i Mantorp med sina barn.

”Ju mer vi är i naturen, desto bättre mår vi”

Blivande prästen, Anders Ulvekrans, strävar efter att leva mer i samklang med naturen. Det har tagit honom från ett liv som vegan till ett liv som jägare. ”Idag är jag i stort sett självförsörjande på kött. Målet är att även odla min mat. Odling och jakt är delar av ett mer ursprungligt sätt att leva, med ­respekt för det som hamnar på tallriken och för hela vår skapelse”, förklarar han.

Hur gör man i kyrkan?

”Inte lika självklart som hockeymatchen” ”Hur man ska bete sig i kyrkan är inte riktigt lika självklart som när man går på en hockeymatch. Men det viktigaste är den enskilda människans känsla och upplevelse.” Det säger den nye församlingsherden i Ödeshög, Lars Cederlöw.

Thomas och Maria ­välkomnar i lucka 12

Advent är en fin tid, som ger tillfällen att mötas i stillhet men också i glädje och förväntan. Det tycker paret Thomas Sunnerfjord och Maria Öhrnell som är med i årets vandrande adventskalender i Mjölby.

”Det bästa liv jag kan tänka mig”

Huset var redan fullt av djur. Och getter hade hon bestämt sig för att aldrig skaffa. Men så lades den två dagar gamla killingen Ville i Therése Perssons armar. ”Kan du ta hand om den här. Han har ingen mamma …” Självklart kunde hon det.

”Vi har lärt känna nya människor”

När musiken klingat ut stiger sorlet och snart sitter Veine, Anki, Marcus och alla de andra bänkade runt kaffeborden i Timmerö kapell. ”Mässa med frukost gör att man ganska snabbt kommer in i en gemenskap och i församlingslivet”, säger Anki Tergel, nyinflyttad i Boxholm med maken Marcus.

”Antingen gräver man ner sig eller så gör man något”

Ingrid startade en leva-vidare-grupp – ”Det är de små vardagsminnena som är svårast att hantera. Sånt där vi gjorde varje dag tillsammans.” Det har gått två år sedan Ingrid Norén i Boxholm miste sin man, Karl-Johan. Att starta en leva-vidare-grupp blev en väg ut ur ensamheten.

Bröderna hjälpte till i kyrkan när lillasyster Ingrid döptes

I januari hölls dop för familjen Sandströms fjärde barn Ingrid, i Ödeshögs kyrka. Det blev en personlig stund i kyrkan, där dopprästen Gerhard Paping bad storasyskonen om hjälp med de praktiska bestyren.