Daniel kom från en förnäm familj i det sydliga Juda rike. Han föddes troligen i Jerusalem omkring 623 f Kr. Bland de judar som deporterades i samband med första fångenskapen från Juda till Babylon år 605 f Kr valdes några unga män utan lyte, ståtliga att se på, bildade, kunniga och kloka. Bland dessa utvalda män fanns Daniel, Hananja, Mishael och Asarja, alla från Juda. (Dan 1: 5-6) Daniel fick ett nytt namn: Belteshassar som betyder “Bel bevare konungen”. Efter en tid trädde de i kungens tjänst.
Daniel tyder drömmar
Nebukadnessar hade en dröm som han inte förstod och kallade till sig sina astrologer och bad dem tyda drömmen men han vägrade berätta vad han drömt. När inte astrologerna kunde tala om vad han drömt fällde Nebukadnessar en dödsdom över alla visa män i Babylon. Daniel hörde talas om saken och bad att få tala med kungen. Tack vare att Gud talade om för Daniel vad kungen drömt kunde han också tyda drömmen och räddade på så sätt både sitt eget och de andra vise männens liv. Sedan fick Daniel tyda flera drömmar och hade även egna syner och uppenbarelser.
Vägrar kompromissa med sin tro
Daniel och hans vänner höll fast vid sina fäders Gud och vägrade tillbe avgudar eller statyer av kungen och för detta blev de kastade i en brinnande ugn men överlevde (Dan 3:1-30)
Daniels profetior förutsade både svårigheter och goda tider för det judiska folket: de skulle återvända till sitt hemland och en gång i framtiden skulle världens alla riken ersättas av Guds rike.
Daniel var verksam ända fram till början av Kores regering (530-talet) och blev alltså en gammal man.
Du läser mer om Daniel i Daniels bok