”Det bästa liv jag kan tänka mig”

Text och foto: Annelie Sylvan

Therése, som är präst i Mjölby församling, bor lantligt strax utanför tätorten tillsammans med sin man Johan och alla djuren. När tidningen hälsar på står Therése och vinkar utanför huset, omgiven av sin lilla flock av hundar och getter. Ett par nyinflyttade gäss springer förbi med långa halsar medan tuppen Sally gal i bakgrunden.  

–Välkommen, ropar Therése över ­larmet och hyschar på de båda vallhundarna Alva och Vittra medan hon milt dämpar geten Villes bus med kompisen Kurre.

Hönor är fantastiska
Djur har alltid funnits och varit viktiga i Theréses liv. Som 14-åring fick hon sin första egna hund och hon har också varit hunduppfödare i många år. Men det var sedan familjen lämnade villakvarteren i Linköping för åtta år sedan och flyttade ut på landet som djurflocken utökades rejält. De tre döttrarna har vuxit upp och flyttat ut medan allt fler djur har flyttat in. Maken Johan snickrar små hus och rastgårdar vartefter behoven uppstår.

– Höns fanns redan här när vi tog över, och det har vi fortsatt med. Hönor är fantastiska djur! Varje höna är en liten personlighet med sitt eget individuella beteende i gruppen. Tvärtemot vad många  tror kan de också lära sig saker, säger Therése.

Några av djuren har fått följa med Therése till jobbet. Hundar och hönor har till exempel höjt stämningen i flera levande julkrubbor i kyrkan.

Matades med nappflaska
Hennes djurflock är resultatet av medvetna önskningar och spontana räddningsinsatser. Det senare gäller för den afrikanska dvärgsgeten Ville.

– Vi skulle hämta ankor på ett ställe. Och plötsligt fick jag moderlösa Ville, två dagar gammal i mina armar, ­berättar Therése som inte behövde många ­sekunders betänketid innan hon trädde in  som adoptivmor.

Den lilla killingen matades med nappflaska och fick ligga i tv-soffan med familjen om kvällarna, och sova i köket omgärdad av kompostgaller. Ville är nu vuxen och har fått flytta ut till eget bo. Men han är fortfarande övertygad om att Therése är hans mamma.

– Getter som fötts upp med flaska kan bli för tama och lite bångstyriga. Det är svårt att klippa banden. Vår get Kurre är lugnare och har lite mer distans.

Är du lika förtjust i alla slags djur?
– Hm. Jag har en gräns. Levande möss inomhus gillar jag inte. Något som våra katter inte tar hänsyn till ...

Barnbarn gillar djuren
Pussel, dockor och barnstolar vid sidan om djurens mat- och vattenskålar i köket vittnar om en ny generations inträde i familjen. En dotter med familj bor nära och kommer ofta på besök. 

– Det äldsta barnbarnet är tre år och har redan bra hand med djuren. Hon får till och med geten Ville att hålla sig lugn, skrattar Therése.

Sen är det ju ett litet under i sig att få uppleva barnbarn, lägger hon till.  

– Först får man barn och upplever oändlig kärlek för dem och tänker att sådana känslor inte kan uppstå igen. Men så kommer barnbarnen – och man upplever samma starka kärlek för dem också!

En oas att må bra i
När Therese räknar samman alla sina djur landar siffran på närmare 40 individer, inklusive de senaste kycklingarna av rasen nakenhalsade silkeshöns. Att driva ett eget litet Skansen kräver en hel del arbete. Men Therése ser det inte så.

– Det här är min oas, här mår jag bra och kan varva ner. Som präst träffar jag mycket människor och får ta del av deras sorg och glädje. Jag möter det svåraste som kan drabba en människa och berörs av det. När jag kommer hem hit till alla djuren kan jag släppa det för en stund, för allt det praktiska tar över. Getterna ska ha mat, hönsen behöver nytt vatten, det ska städas hos kaninerna, kattklor ska klippas och hundar badas. Det här håller mig frisk och gör mig närvarande i livet, förklarar hon.

Villkorslös kärlek
Tillvaron med djur handlar så klart inte bara om den praktiska omsorgen, fortsätter hon.

– Är man öppen och mottaglig för vad djuren har att ge – då får man deras villkorslösa kärlek och tillit, säger Therése.

Djur accepterar människor som de är, menar hon. 

– Det är en otvungen relation. 
Du kan vara dig själv helt och hållet.

Therése ser alla sina djur som individer och kan berätta om vars och ens små egenheter. Men bandet till hunden Alva är särskilt starkt.

– Hon kom in i familjen när jag var utbränd. Vi har en ordlös kommunika­tion. Hon är alltid vid min sida, nära mig och vill skydda  mig. 

Alla vill mysa 
Det värmer hjärtat att komma hem och mötas av så många förväntansfulla och glada blickar och viftande svansar, säger Therése. Efter de praktiska bestyren lägger sig ett lugn över gårdstunet. Höns, gäss, kaniner och getter får krypa in i sina små hus för natten. Och när Therése och Johan landar i soffan en stund, kommer hundar och katter tassande, för att vara med och mysa. Elvaåriga shih-tzun Kelly, som är en åldrad dam, får hjälpas upp i soffan. När lampan släcks i sovrummet har Therése och Johan sällskap av tre hundar och två katter i sängen. Gamla Kelly har till och med sin egen kudde.

– Ibland måste jag stanna upp och nypa mig för att vara säker på att vi finns på riktigt i den här idyllen, Johan och jag. Det här är det bästa liv jag kan tänka mig, säger Therése.