En skål på fot som sedan medeltiden finns i de flesta kyrkor. De äldsta dopfuntarna, som oftast är av sten, har en mycket rymlig skål, cuppa, där barnet doppades helt. Sedan man under senmedeltiden övergick till att endast begjuta barnets huvud med vatten blev dopfuntarnas skålar mindre och de äldre dopfuntarna försågs med ett dopfat som täckte den stora skålen.
Både funtens cuppa och fot kan vara rikt dekorerade med symboliska figurer och motiv. Onda symboler återfinns på foten medan evangeliska motiv eller stiliserad växtdekor förekommer på cuppan.
Under medeltiden var dopfunten placerad i kyrkans västra del nära ingången, eftersom dopet i det välsignade vattnet, förutom att ge kristen tillhörighet, ansågs rena barnet från världens onda makter.
Efter reformationen kom dopet allt mera att ses som en församlingsangelägenhet och dopfuntarna placerades i koret, istället för vid kyrkans ingång.
Svävande dopängel
Änglaskulptur som hänger ner från taket med ena handen utsträck för att hålla en dopskål.
Bruket att hänga en dopängel i en lina från kyrkans valv kom på 1730-talet från Tyskland till Sverige. Dopängeln har varit vanligast i kyrkor runt Jönköping. Stora Åby kyrka i Ödeshögs församling har en hängande dopängel
