Dopklänning, symbol och historia

Vad symboliserar dopklänningen?

Dopklänningen är ofta vit och mycket längre än barnet. Det är en symbol för att barnet får växa in i tron och att Guds kärlek och nåd är större än vad vi kan förstå.

När man sedan konfirmeras tar man symboliskt på sig dopklänningen igen. Då är detta en lång vit dräkt som kallas konfirmandkåpa. Vid konfirmationen säger man ja till sitt dop.  Även prästens vita kläder är för stora som ett tecken för att man aldrig är “färdig” i sin tro.

Den vita färgen är inom den kristna tron en färg för fest, som även är förknippad med renhet och Guds förlåtelse.

Egen dopklänning

I vissa familjer har en dopklänning funnits i många generationer. Ibland har man också broderat barnens namn och dopdatum på klänningen. För dessa familjer blir detta ett tydligt tecken på samhörighet över generationerna. 

Låna en dopklänning

Församlingarna har dopklänningar att låna ut, du hittar bilder på dopklänningarna här

Tala om att ni önskar låna en dopklänning när ni boka dopet så tar någon från församlingen kontakt med er och ni får komma och prova eller titta på dopkläderna.

Dopklädnadens historia

Att använda en vit dopskrud började mycket tidigt i kyrkans historia. Vi känner inte till exakt när och var detta bruk uppstod, men det är en mycket gammal tradition som kanske t.o.m. praktiserades av de allra första kristna. Kanske var det redan apostlarna själva som införde detta bruk. Klart är i alla fall att aposteln Paulus använde bilden av att vi i dopet ikläder oss Kristus.

Från början markerades dopets betydelse av att den nydöpte först efter dopet ikläddes dopskruden. I äldre tid så sänktes även barn ned helt i vatten vilket förklarar de äldre medeltida dopfuntarnas storlek och djup. Barnet var då naket under själva dopakten och kläddes i dopskrud efter dopen.

Först under 1200-talet började bruket med begjutning (endast vattenösning över hjässan) bli allt vanligare. Så småningom växte seden fram att klä barnet i den vita dopklänningen redan inför själva dopet.

Under reformationen på 1500-talet försvann många av de liturgiska bruken vid gudstjänsten och dopet. Men många av de traditionella kyrkliga sederna bevarades ändå om det inte ansågs strida mot Guds ord. Vid Uppsala möte 1593 blev det så kallade ”kristningsklädet”, dopskruden formellt förbjuden. I praktiken användes den trots detta på många håll i landet. Under 1800-talet blev det åter en självklarhet att använda dopklänningen igen.