Ekeby kyrka

Ekeby kyrka

I sitt nuvarande skick är kyrkan daterad till 1600-talet, mittpartiets väggar är kvar från den ursprungliga kyrkan som troligtvis byggdes på 1100-talet. Vi vet att år 1223 tjänstgjorde en präst som kallades Andreas i Ekeby.

Kalkstenskyrkan i Ekeby har inte alltid varit rosa. Kyrkans vackra rosa färg har man fått fram genom att pulverisera tegelsten som sedan blandats med vit färg.Under århundradenas lopp har stenkyrkan ändrat utseende flera gånger, både interiört och exteriört. Den äldsta kända teckningen av kyrkan är från 1600-talet. 

Äldsta teckningen från 1600-talet

Den äldsta teckningen visar en mindre kyrka som saknade torn och klockorna var upphängda i en stapel. Fönstren var små och satt högt upp i långhuset. Vapenhuset var en liten tillbyggnad av trä vid den västra delen av långhusets vägg.

Släkten Ribbing skänkte pengar

Det nuvarande koret byggdes 1652, efter att Per Ribbing på Boxholms säteri skänkt pengar till detta. Samtidigt lät han inreda ett gravkor för den Ribbingska släkten. Där vilar många medlemmar av ätten Ribbing från 1600- och 1700-talen. Det ribbingska gravkoret är sedan mitten av 1800-talet helt stängt. I dag pryds väggarna inne i kyrkan med flera av den Ribbingska släktens vapensköldar.

Kyrkoherden höll med mat och dryck för arbetslaget

Tornet byggdes 1753 och då revs också klockstapeln. Under hela arbetet höll kyrkoherde Curman byggmästaren, hans gesäll och dräng liksom målaren och hans dräng med mat, dricka, säng och kammare utan att ta betalt för det.

Valv

Inne i den gamla kyrkan fanns ett stenvalv, som bars upp av stenpelare, detta ersättes 1786 av ett nytt valv i trä. Anledningen till att pelarna togs bort var att sockenborna tyckte att de skymde prästen, tog bort ljudet och gjorde det trångt i kyrkan.

Prästgårdsbranden

Prästgården i Ekeby brann den 19 mars 1760. Prästbostaden, visthus, spannmålsbodar, vagnshus samt en del av dräng- och redskapsbodarna förstördes. Av inventarierna gick inget att rädda. På den tiden var Nils Curman kyrkoherde i Ekeby, och han förlorade all sin egendom som fanns i byggnaden. Så gått som alla kyrkans handlingar och böcker försvann vid branden och därmed ovärderliga uppgifter om det som varit. Direkt efter branden byggdes en ny prästgård. Den stod kvar tills den nuvarande byggdes 1885.(Källa: Tusenårssteg och Markus Lindberg)

Inventarier

Dopfunten i sandsten är från 1100-talet. Den tillhör en grupp östgötska dopfuntar gjorda av den så kallade mäster Arkadius. Namnet syftar på den arkad som löper runt funten. Fyra figurer pryder funten varav en biskop med kräkla, en människa som håller på att slukas av ett lejon vilket troligen symboliserar trons utsatthet, en person med liljestav och en svårförklarad bild. Foten är nedtill fyrsidig och upptill rund. Ett avloppshål finns för att vattnet ska kunna rinna ut.

Krucifix: Triumfkrucifixet, nu i tornkammaren, är från 1300-talet. Den har 1300-talets starka, lidande uttryck och är ett arbete av hög konstnärlig kvalitet. Korset har ursprungligen haft bladornament och symboliserat livets träd

Madonnabild: I kyrkan står en stor madonnabild från 1400-talet i skulpterat och målat trä. Troligen är bilden ett lokalt arbete. Madonnans huvud är troligtvis nygjort på 1700-talet.

Altartavlan målades 1693 av David Klöcker Ehrenstrahl och föreställer Kristus på korset omgiven av Jungfru Maria, Maria Magdalena och Johannes. Målningen skänktes till kyrkan 1697 av Catharina Ribbing. Den kostade i inköp en summa som motsvarade ett hemmansvärde i den redbara penningatiden. Tavlan är renoverad minst två gånger, 1808 och 1894.

Fattiggubben: En träskulptur med rörliga leder kallad ”Fattiggubben” sitter inne i kyrkan. Från börja satt han i ett litet hus på kyrkvallen och när någon öppnade dörren sträckte han fram sin hand för att få en slant. Han härstammar från 1686 och anskaffades av komminister Lithander. Gubben såldes 1817 på auktion men 1926 kom den tillbaka till kyrkan.