”En kyrka ­berättar så mycket om bygdens historia och kultur”

Text: Annelie Sylvan  Foto: Zandra Erikshed

Mycket är förändrat i samhället. Men fortfarande reser sig Trehörna kyrka på sin höjd mitt i byn, med Trehörnasjöns vattenspegel i väst och den böljande skogsbygden runtomkring.

Gunni flyttade till Trehörna med man och barn 1973 och blev snart engagerad i kyrkolivet och bygemenskapen.

– Jag arbetade som församlingspedagog här mellan 1988 och 2015. Efter pensioneringen blev jag politiskt aktiv i både kyrkan och kommunen för Centern. Jag har också varit vaktmästare i församlingen. Nu är jag revisor i stiftet, vilket innebär att jag inte kan sitta i några nämnder, berättar Gunni.

Hon var också med och drog igång ­Kvinnokväll i Trehörna på 1990-talet, en uppdateratd variant av den kyrkliga ­syföreningen, som fortfarande är aktiv.

Svartbygge i 100 år
Trehörna kyrka har en stor plats i Gunnis hjärta. 

– Jag växte upp i en familj som inte var så kyrklig. Där vi bodde, i Sommen, fanns inte ens en kyrkobyggnad. Här i Trehörna har kyrkan kommit att betyda mycket för mig. Det här är ”min” kyrka, här är jag hemma, säger hon.

Hon känner till varje skrymsle i kyrkan och visar den gärna för besökare som vill veta mer om byggnadens historia.

– Det är lite udda att kyrkan var ett svartbygge i hundra år, innan den godkändes och invigdes formellt 1961, berättar hon.

Inte råd med stenkyrka
Hur kunde en kyrka bli ett svartbygge? Jo, när den ursprungliga kyrkan från 1647 skulle ersättas med en större, hade församlingen inte råd med en stenkyrka. De valde att bygga en ny kyrka helt i trä, delvis med återvunnet timmer från den gamla byggnaden. För att efterlikna en stenkyrka målades fasad och kyrkorum i vitt. Den nya kyrkan stod klar 1862.

De styrande i socknen hade dock låtit bli att skicka in ritningar för godkännande till Överintendentsämbetet i Stockholm – som förordade stenkyrkor. Myndigheten fick så småningom vetskap om träkyrkan i Trehörna och gjorde en inspektion. Kyrkobyggnaden ansågs inte vara ”särskilt välbyggd” men tilläts stå kvar som ett provisorium tills församlingen skrapat ihop pengar till en ny kyrka i sten.

Som ”provisorium” har kyrkan ändå visat sig vara rätt gedigen. Kyrkan renoverades 1961–62, och det var då den också invigdes formellt. Utöver den renoveringen har kyrkan inte genomgått några större förändringar. 

Historia och unika föremål
– Vi har många besökare på sommaren. En del kommer långväga för att besöka en särskild grav, andra är gäster på värdshuset här intill och blir spontant nyfikna när de ser kyrkan. Under pandemin var det många som gick Östgötaleden som slank in i kyrkan på vägen för att vila sig. Vissa besökare är allmänt intresserade av kyrkor, precis som jag. En kyrka berättar så mycket om bygdens historia och kultur. Det är intressant att ta del av byggnadsmässiga förändringar genom åren, men också att ta in de olika uttryck och föremål för andlighet som finns i en kyrka, säger Gunni.

Flera av inventarierna har flyttats från den ursprungliga kyrkan till den nuvarande. Till exempel predikstolen från 1701. Många av de äldsta och unika föremålen finns tyvärr inte framme till allmän beskådan. I kyrkans ägo finns bland annat ett krucifix från 1200-talet och broderade mässhakar från 1600- och 1700-talet.

– Vi kan däremot ordna särskilda visningar av sådana föremål, säger Gunni.

Ett senare föremål är dopfunten i trä från 1961, tillverkad av Bernhard Fäldt, Tranås.

Kopia av Rubens målning
Själv är hon mycket förtjust i altartavlan, målad av J P Johansson till den nya kyrkan 1861. Motivet är en kopia av Rubens berömda målning ”Kristi nedtagande från korset” (från 1614), i Vårfrukatedralen i Antwerpen.

– Det var vanligt att sådana verk kopierades till altartavlor. Kopior av Rubens målning finns i flera kyrkor i Sverige men även utomlands. JP Johansson var en lokal målare som utförde beställningen på plats. Jag gissar att flera bybor har fått stå modell för porträtten.

Vad är det du tycker så mycket om med  tavlan?
– Den är så välgjord och detaljrik, man får en känsla av att motivet är tredimensionellt. Jag har blivit stående framför tavlan många gånger då jag städat kyrkan.

Växande kör
Det senaste året har kyrkan varit ouppvärmd under längre perioder, som en del av pastoratets energistrategi. Fler gudstjänster har då hållits i den närliggande hembygdsgården, som används som församlingshem. 

– Men i och med att Trehörna kyrkokör har fått ett uppsving med många nya medlemmar, får vi inte längre plats att fira gudstjänst i den lilla hembygdsgården. Så nu värms kyrkan upp igen, för att vi blir så många under gudstjänsterna. Det känns väldigt roligt, säger Gunni.