Hur altartavlan i Västra Harg kom till

Det gulnade brevet anlände till prästen Sara Olofsson i Västra Harg 2018. Avsändaren var ett barnbarn till förre kantorn och läraren Folke Pettersson i Västra Harg. Barnbarnet Eva hade gått igenom papper efters sin pappas död och hittat brevet från 1947. Hon tyckte det var så intressant att det borde komma församlingen till del.

Lovade skriva

Kyrkvärd Arne Börtemark har återgett konstnärens brev med kommentarer i Mjölby hembygdsråds årsbok 2019.
- Det är lite ovanligt att få veta så mycket om hur konstnären arbetat. Ovanligt är också att tavlan målades i förhålandevis modern tid och att tavlan involverade en hel bygd, säger han.

Brevet antyder att konstnären lovat kantorn Folke Pettersson att en dag skriva ner historien om hur altartavlan kom till. Han höll sitt löfte och skrev sitt brev 25 år efter att tavlan blivit klar.

Tavlan ger inresetillstånd

Robert Hugo Jäckel föddes 1872 i Österike-Ungern. Han var utbildad konsnär och hade undervisat som professor i hemlandet. I brevet skriver Robert att han efter två år vid fronten (första världskriget) inte vill tillbaka till skolan. Han vill ut i världen, helst till Sverige

Han känner ingen i Sverige men lyckas ändå få kontakt med kyrkoherde Isak Thomasson från Västra Harg. Efter lite brevväxling beställer kyrkoherden en altartavla och Robert kan därmed få inresetillstånd till Sverige. 

Enligt uppgifter i Rune Wikells bok ”I minnet bevarat” (1979) hade behovet av en ny altartavla i Västra Hargs kyrka uppstått i samband med att kyrkan restaurerades.

Välkomnas med punch

Roberts handstil är prydlig och flyter över fyra sidor. Fram stiger bilden av en målmedveten konstnär som dimper ner i en liten by, utan att kunna språket men som snabbt finnser sig väl tillrätta. Han får mat och husrum på Bosgård.

Han anlägder den 21 juli 1921, just då kantor Petré firar sin 75-årsdag: ” Jag fick då tillfälle att deltaga på denna familjehögtidlighet, lära känna några svenska seder, maträtter och svensk punsch, allt rätt så tilltalande och behagligt”.

Han beger sig till kyrkan redan dagen därpå. Finner den tidigare altartavlan ”ynklig, varken värdig eller passande”. Han vill göra en ”stor och ståtlig” tavla som bättre passar storleken till kyrkan, på 4,75 x 3 meter. 

Motivet ”Jesus himmelsfärd” kommer till honom direkt, där han står i altargången.  Efter viss diskussion säger kyrkorådet ja till både storleken och motivet.

Lokala modeller

När allt material till tavlan ska beställas får Jäckel hjälp av pastor Harald Lindeberg att göra sig förstådd. ”Den duktige snickaren i byn” tillverkar ramen, linneduk skickas efter från Stockholm. Att sedan spänna på duken är en konst i sig, men även här är pastor Lindeberg behjälplig.

Robert ror dagligen från Bosgård över sjön till kyrkan för att arbeta med tavlan. Han behöver modeller för att få karaktär på apostlar och änglar och byborna ställer upp.

Några personer Robert nämner är kyrkoherden Isak Thomasson i mitten som Petrus och pastor Lindeberg som Johannes. Även direktör Neiglick, lantbrukare Petré och Lambert står modeller liksom skomakare, en rättare och en lärare. Dessutom målar konstnären in sig själv i tavlan, längst ner till vänster, den enda med blicken vänd mot åskådaren.

Jobb i kall kyrka

Konstnären umgicks mycket med paret Lindeberg. Deras döttrar står modell för några av tavlans änglar och berättar i Wikells text: ”Alltsammans var så spännande. Pappa fick dessutom vara modell för samtliga tolv apostlars armar och ben. Modellerna fick komma en åt gången till kyrkan”.

De berättar vidare att i augusti låter Robert några ortsbor få en första tjuvtitt  på tavlan, då sju av apostlarna har tagit form på duken.

När hösten kommer, skriver Robert, är det kyligt i kyrkan och han eldar flitigt med ved. Men han håller sig också varm genom att ständigt kliva upp och ner på stege och vandra fram och tillbaka i alltargången för att granska hur verket tar sig ut.

I oktober är tavlan färdig, Robert slutför också ett porträtt av friherrinnan von Rosen på Helgeslätt innan han lämnar Västra Harg.

Konstnären bosatte sig så småningom i Falsterbo med sin fru. Han målade mestadels porträtt men gjorde ytterligare en altartavla i Sverige, ”Kristus i Getsemane” i Västerår kyrka. Robert Jäckel dog 1952.