Text: Annelie Sylvan
Vem är den ovane besökaren?
– De flesta människor har inte någon regelbunden gudstjänstupplevelse, utan deltar i gudstjänst lite nu och då. Till exempel i samband med dop eller vigsel. Men under mina fyra år som präst i Spanien, har jag mött många människor som inte brukar gå till kyrkan. Men på semestern gör de det. Jag tror det handlar om att ha tid. Under familjeåren finns inte den tiden för väldigt många. Men ett sökande kan komma senare, sedan barnen flyttat ut. Då kommer funderingarna över livet och då finns det också mer tid. Sådana människor kan dyka upp i kyrkan!
Kan man göra fel i kyrkan?
– Mycket inom kyrkan bygger på att alla gör samma sak. Bryter man av och gör något annat kan man få känslan av att göra ”fel”. Hur man ska bete sig på en gudstjänst är inte riktigt lika självklart som när man går på en hockeymatch. När hemmalaget gör mål reser man sig utan att tänka och skriker av glädje. Även under gudstjänsten reser vi oss vid olika moment för att visa vår glädje. Men detta är inte förankrat på samma sätt i folksjälen, därför behövs lite vägledning, till exempel i ett gudstjänstblad. Och det finns en poäng med att vi gör likadant. Genom att stå upp tillsammans vid vissa moment, exempelvis lovsången, ger det oss alla en positiv känsla: vi är många och vi gör samma sak – vi bär tillsammans och vi är i samma lag.
Vad är en ”bra” gudstjänst?
– En gudstjänst går inte att betrakta objektivt utan handlar om den enskilda människans förväntan, känsla och upplevelse. Två människor kan ha två helt olika upplevelser av samma gudstjänst. Man behöver bli sedd, engagerad och gärna få bidra med något.
När jag var präst i Skänninge på 90-talet, gjordes en undersökning i vårt område om vad människor kände mest identitet med i kyrkan. Det visade sig vara klockringningen. Den är så tydlig och når även till dem som är utanför kyrkväggarna. Klockringningen signalerar att de som är på gudstjänsten kommer att be för dem som inte är där. Bönen är så viktig i gudstjänsten. Vi går utanför oss själva och ber för dem som har det svårt och för sådant vi inte kan påverka.