Jesaja växte upp i Jerusalem på 700-talet f Kr och var verksam i Juda, främst i Jerusalem.
Han hade ett nära förhållande till kungarna och kom säkerligen från en förnäm släkt, han var troligen brorson till kund Amasja.
I kapitel 6 berättas om hur Jesaja kallades till profet, samma år som kung Ussia dog (omkring år 744 f Kr). Han profeterade i drygt 40 år under kungarna Jotam, Achas och Hiskia. Han har troligen också levt under kung Manasses tid.
Under den här perioden levde Juda rike i välgång men samtidigt bredde omoral, synd och avgudadyrkan ut sig bland judarna. Assyrien erövrade alltfler länder runt omkring och år 722 f Kr intogs grannriket Israel av assyriska styrkor och dess invånare fördes bort från Palestina. Även Juda hotades av assyrierna som var det mäktigaste riket i den bibliska världen unde denna tid, och under en period kom Juda att vara ett assyriskt lydrike.
Jesaja hade nära förbindelser med det judiska hovet. Men denna ställning hindrade honom inte från att säga sin mening, kritisera de härskande klasserna och försvara det enkla folket mot den korruption de utsattes för.
Vi vet inte vad som hände med Jesaja men en judisk tradition berättar att Jesaja led martyrdöden (han ska ha sågats sönder!) under kung Manasses tid omkring år 700 f Kr.
Främst omnämnd i Jesaja, 2 Kung 19-20.